Utställning.

Stenad.

Det har gått två veckor av semestern och framsidan av huset håller så sakta på att förvandlas från gräsgrusinferno till gedigen borggård. Gräsgrusinferno låter som en oorganiserad mix av Franska öppna och Wimbledon där det enda som saknas är Nadal och Federer i en hög mitt på.

Men vem har sagt att stenläggning är en promenad i parken? 3 ton sten har flyttats från sina pallar och utgör nu ett underlag för eftervärlden att häpna över. Och med tanke på att vi aldrig har lagt sten förut får man se resultatet som imponerande, dock inte lika mycket som värken i kroppens samtliga muskler.

Här följer två bilder som får tala för sig själva. Jag gillar när de får göra det.

Hälften styrka, hälften dumhet.

Somnar, somnar, somnar…

En sandlådediskussion blir till en ökenstorm och ett bevis för människans småaktighet . Även här.

Bulletinen kommer således inom kort att starta “Somnar” med gästskribenter på lång rad. De kommer att ha törnekrans på huvudet och en kvarting Kosken innanför västen när de skriver. Det ni.

Spionnytt.

Det rapporterades att satellitbilden på vårt eget Area 51 – FRA – hade pixlats. Därför kommer här en opixlad bild, dock med ett visst romantiskt skimmer över sig, mer känt som vaselinlins. ”Welcome to FRA – you’re not alone”, liksom.

En annan intressant sak är att FRA’s skylt vid korsningen Drottningholmsvägen/Rörbyvägen helt sonika har tagits ner.

Kanske en symbol för dess framtid.

A working class hero…

Semester betyder inte att man ligger i hängmattan och spanar in vajande körsbärsgrenar.

Någon måste ju bygga det här samhället om våra barn ska kunna stå stadigt i framtiden.

Men inte utan rätt utrustning.

A mustard have.

Bara på Albert & Jack’s hittar man den här fantastiska senapen. Det är svårt att beskriva hur god den är, etiketten får helt enkelt tala för sig själv.

Sommardesign.

Rutschbana ner i svart vatten.

Som livet självt.

Semestersvep.

Klättrar likt ninjor. Japansk träddödare står redo.

Bakom galler. Bomber av antioxidanter.

Omogen jävel. En del får vänta till hösten. Innan de får dö.

Bakom flötet. Metspö: OKQ8, 59:-. På kroken: Aborre som fick leva.

Recept på ostron.

Som avslutning på arbetsveckans sista dag, innan den riktiga semestern börjar, skulle jag vilja bjuda på ett ostronrecept. Nja, det är inte riktigt som du tror. Det är inget smarrigt tillbehör. Det är mer hur man kan göra sina egna ostron.

Sätt dig ner, om du inte redan gör det. För det här är riktigt äckligt.

• Ät en sillunch med färskpotatis, gräslök, hårdbröd med Västerbottensost och gräddfil.
• Låt gräddfilen stå framme i solen en timme.
• Ställ in gräddfilen i kylen och glöm bort den i en vecka.
• Kom på att du har gammal gräddfil i kylen som måste slängas.
• Ta ut den ur kylen och häll ut innehållet i vasken innan du sköljer ur förpackningen.
• Lägg märke till den grönblå klumpen som ålar sig ur förpackningen.
• Titta på fanskapet och tänk på ostron. Vad likt!
• Tänk på den här storyn nästa gång du äter ostron.

Duktiga idioter.

Ett tips för att få kommentarer på sin blogg är att man skriver något som uppfattas som något man inte förstår, när det egentligen handlar om att man belyser ett ämne och lämnar frågan öppen för tolkningar. Då dundrar nämligen kunskapens ryttare fram med dragna svärd, redo att sabla ner ens ego. Du har antagligen själv varit med om det. Och det är bara en av bloggvärldens många mysterier.

Ett annat mysterium är hur fan jag får ner min enorma Arkivlista till mer normal form. Det är väl inte meningen att jag ska sitta med en sju meter lång lista om 10 år, eller?

Därför skulle jag nu vara tacksam om någon riddare kunde träda fram och ge mig ett kvalificerat svar på problemet. För nu är det verkligen så att jag inte förstår hur jag ska göra. Först till kvarn vinner en öl.

Forty love.

Just nu: Följer Wimbledonfinalen via nätet. Bisarrt att följa matchen enbart genom siffror som uppdateras. Men vad ska man göra efter att matchen först visats i TV4, avbröts pga regn, flyttades till TV4 Sport, avbröts pga regn, för att finalmente sluta sändas helt?

Matchen ser ut att drabbas av Tie break-döden där jag tror Nadal går segrande ur striden. Hans grässpel har börjat tangera grusspelet och Federer bör vara beredd på att kliva ner från tronen.

Snart slut.

Update: Det blev som jag trodde. Nadal är den nye gräskungen.

Images like no other?

Det är många marknadsförares våta dröm när varumärken integreras i människors liv och även får leva sitt eget.

Det är varje sommarjobbares våta mardröm att kl. 07:00 sanera alkistorget på Brommaplan efter att någon droppat en flaska Yes i fontänen och lekt Sony Foam City.

I år igen.

Red Bullshit Air Race.

Frågan är om det här är världens smartaste eller världens mest korkade kampanj. Jag kan inte bestämma mig.

Först klistrar man upp affischer som berättar att Red Bull Air Race ska köras över Riddarfjärden i Stockholm (i reklamfilmerna kunde man se kamikazepensionärer köra luftrally över någon slags bana på vattnet) sen förbjuds evenemanget och man får klistra upp ännu fler affischer.

Är det här en uppvisning i smart marknadsföring, eftersom Red Bull har exponerats på affischer, tv och till och med på den här bloggen? Eller är det ett klassiskt skjut först, fråga sen-scenario.

Eller är det bara ett klassiskt tänkte inte på det-scenario?

Vad tror du?

Sleeve to the rhythm.

Ibland blir man bara så glad när det kommer en länk som den här.

Poppis bubblare.

Bullshit Bulletin ligger högst på listan Näst minst populära WordPressblog och ser fram emot att regera den även under kommande sommarmånader. Eller, kanske just därför. Det här firar vi på redaktionen med bubbel och Piggelin.

Förruttnelsen börjar vid 37.

Ikväll bevakar Bulletinen Thåström och Kent på Zinkensdamm i Stockholm. Återkommer med omdöme och hoppas kunna slippa gummistövlarna den här gången.

Update: Thåström - 5 av 5 Berlinmurar, Kent - 4 av 5 blåjeans, vädret - 5 av 5 högtryck, fucking jävla popcornstank hela jävla konserten - 1 av 5 majsfält.

Bullshit Bulletin – nu även på tyska.

Äntligen kan Bulletinen nu även läsas av våra tyska vänner. Redaktionen ser ett skriande behov av att få veta vad svenska medier skriver just nu om ämnen som EM-fotboll, ränteökningar och röda stugor i småland.

För den nyfikne kan Bulletinen också översättas till fler språk än så. Prova själv.

Läs här.

I mittens rike.

Midsommar hör till de helger som brukar präglas av fylla, slagsmål och allmänt stök och bök. Inget undantag i år.

Men nu kan Bullshit Bulletin avslöja att starka krafter gör sitt yttersta för att vanliga människor inte ska hamna på fel kurs.

– Ja, vi ser att folk börjar flytta på sig lite hit och dit och det är inget vi kan acceptera, säger Folke Filbyter (fp).

Hur menar du nu?

– Ja, du ser väl själv? När det är midsommar ska man stanna hemma och fira, inte åka till västkusten om man bor på ostkusten och tvärtom. Det förstör miljön. Och så har vi inte koll på om folk kopplar upp sig trådlöst på vägen.

Vad tänker ni göra åt det?

– För det första tar vi helt enkelt bort väderstrecken, då kan man inte orientera sig och man tvingas stanna hemma.

Tar bort väderstrecken?

–Ja, det är inte så svårt som det låter. Vi provar detta i år och har till en början tagit bort Ost.

Öst, eller Ost som det egentligen heter, finns nu förvarat i ett kylrum på Muskö i Stockholms skärgård. Där kommer det att få ligga tills man ser en minskad flyttning, vid till exempel storhelger. Kommer inte det att hjälpa tvingas man även ta bort Väst. Ett hårt slag för raggarna i Dalarna och hela HiFi-försäljarkåren.

Skadeinsekter.

FÖRE (eller åtminstone i början)

EFTER

Den varma inledningen på sommaren innebär inte bara välsmakande jordgubbar och bruna ben.

Skadeinsekter växer sig också abnormt stora och utgör nu ett direkt hot mot kommunens invånare. En del av dem färdas på moped. Andra i bilar de snott på Valhallavägen i ett desperat försök att göra sin resa mot vuxenlivet lite mindre ångestfyllt. Resan slutar dock oftast likadant.

Förstärkning.

Ansvarig utgivare för Bulletinen hälsade på släktingarna i småland och fick bevisat en gång för alla att smålänningen inte lämnar något åt slumpen.

Man proppar källaren full med potatis så att det räcker hela vintern. Man staplar ved i högar som kräver bygglov.

Och skulle all ved och potatis rasa över en, ja, då tar man sig enkelt ut.

Demokrati bortvräkes. Passa på.

FRASCISM!

De gjorde det. Riksdagen röstade ja till FRA-lagen och vi kan alla pusta ut. Nu behöver ingen vara orolig över att inte få sin e-post läst eller sina samtal spårade. Ingen människa behöver längre känna sig ensam. För på andra sidan finns det alltid någon som lyssnar.

- Ja, det är inte utan att man ser detta som en viktig seger, säger Allan Wirus (fasc.p) och flaxar med armarna så att LP-skivorna under armarna får solen att blunda när vi intervjuar honom på Drottninggatan i kväll.

- Och det bästa i kråksången är att alla, och då menar jag alla, kan känna sig trygga för att vi alltid kommer att finnas där. Ta BRIS till exempel, de behöver inte finnas längre då vi integrerar själva lyssnandet i systemet och kan själva styra det centralt dit det behövs. Kvinnojouren likaså, avslutar Allan och pekar snett upp i luften med höger arm, i riktning bort mot kungsträdgården och Karl XII’s staty.

Korpen 2008.

Så har då EM i felpass avgjorts och segrande ur kampen gick Sverige. Vi på redaktionen säger grattis.

Sverige började trevande och slog några riktigt läckra felpass på mitten redan tidigt i matchen. Ryssarna hade inte en chans att hänga med i svängarna och kom duktigt på efterkälken. Sen dominerade man resten av matchen och slog sedan några avgörande felpass i slutminuterna, när man till råga på allt var nära att göra mål. Som tur var gick bollen i ribban. Ett flertal gånger.

Övriga fakta

• Alla i det ryska laget ser ut som nyvakna fyllon.
• Tränaren ser ut som en som alltid har en ring falukorv och en kvarting Kosken i handskfacket.
• Den holländske domaren lider av starr, tinnitus och elakartade hemorrojder.
• TV4 kastkräks reklam i 360 grader och satsar så lite man kan på analys.
• Fredrik Reinfeldt är numera truppens nye maskot och tvålplockare i duschen.

FRA Russia with love.

Ups. Jag hade glömt skriva om FRA-lagen, något som går fram genom bloggsfären som en skenande skogsbrand i norra Californien. Deeped kastar upp några kloka FRA-bollar och jag hakar på så gott jag kan.

Det är galet. Det är förhistoriskt. Det är skrämmande. Alliansen har satt sin sista potatis och just den här heta färskpotatisen kanske kväver dem. Återstår bara att se hur. Kanske som ett virus som sakta men säkert bryter ner. Eller som en matsked arsenik i frukostgröten. Lite mer, knall fall.

Hur som helst. Bara några kilometer från mig ligger anläggningen som från och med nu går under namnet STASI. Jag har jobbat med tillverkning av skyltar. Och jag är en påhittig jävel. Det är nästan så man hoppas att någon ska läsa det här och “tvinga mig” stänga bloggen. Hmm, kanske är det bästa sättet. Att driva stenhård opinion från sin egen blogg. Kanske Teflonfolket hör av sig igen. Hoppas det.

Alltså. Från och med nu uppmanar jag alla (de få) som läser det här att kasta mer bränsle på debattbålet. Om inte namnlistor och fysiska demonstrationer biter på den så kallade demokratin kanske framtidens demokrati, bloggdemokratin, gör det. Låt oss se. Låt oss hoppas.

Upp till kamp. För fan.

Gubbfestival?

Okej. Innan jag skriver vidare vill jag bara göra klart att konsekvent innehåll inte är en regel på Bulletinen. Det innebär att en del texter blir till utan ämnesrubrik. Som nu.

Nog om det. Jag hade inte behövt skriva det där, men känner ändå ett ansvar mot alla tio läsare.

I lördags var jag på rockfestival. Men inte i Hultsfred, som jag under decennier har plöjt, röjt och festat mig igenom. Nej, det slut med nakenbad i Hulingen, älgkebab, björkars sus, trancedans till 04:00 och svinkalla nätter genom dimman - och ut ur den. Nu är man vuxen. Så där Fredrik Lindströmskt vuxen. Visst, långt där inne är man alltid 25, men utanpå växer lagret av seriositet som barken på ett Reedwoodträd.

Och i lördags skulle det här trädet och ett annat se om de skulle klara av åtminstone EN dag med rockmusik. Men det skulle börja dåligt.

Det började regna. Redan där funderade vi på att blåsa av hela skiten. Men så väcktes hoppet av lite mat från Texas Smokehouse och matchen Sverige - Spanien. Och med tanke på hur den slutade är det ett mirakel att vi till slut stod framför entrén till Where the action is, som EMA Telstar hade döpt festivalen till.

Men vi var inte helt oförberedda. För det första var vi nyktra och kunde således parkera bilen i närheten. För det andra bytte jag mina sneakers till gröna gummistövlar från Tretorn. Inte moderna eller flashiga. Bara praktiska och bonniga. Men jävligt bra mot aggresiva festivalmarker. Just den kombinationen var ny för mig. Det gjorde det också möjligt att på riktigt bevittna hur smart man själv var när det begav sig i Hultsfred. En arrangör sa att ett gäng från Gotland redan hade blivit utslängda för att de var för fulla. Det är rock n roll. Och utmärkt dumhet. Men vem har sagt att grogg gör en smart?

Det var fyra band kvar (Hellacopters, The Hives, Queens of the stone age och Foo Fighters) vilket var hanterligt för två farbröder i gummistövlar. Men på himlen målade regnmolnen bläckplumpar. Egentligen skulle jag kunna ge 850 pix bara för att få se Foo Fighters. Jag hade aldrig sett dem förut och det här var deras första (och enda?) utomhusspelning i Sverige. Det var stort som fan och jag fick tillbaka lite av den känsla jag fick första gången jag såg band som Suede, The Prodigy eller framför allt Black Sabbaths reunion i Hultsfred.

Hellacopters har jag inget att säga om. Har aldrig orkat bry mig om dem. Säkert habila rockers men har inte lyckats fånga mig. Jag såg i alla fall sista låten. Så var det dags för QOTSA. Såg dem på Annexet i vintras. De påstod att de hade influensa men tänkte ge oss a good time ändå. Om nu The fucking Security kunde låta folk sitta på varandras axlar och ha kul. Ett lojalitetsknep bandet gärna använder.

Ångvältsrock med feminina höftrörelser. Det är Queens of the stone age. Och en trummis som ser ut som en Belgian Blue. Shit, vad han hamrade på. Nästa band var The Hives som jag har positiva minnen av från Hultsfred för några år sedan. Jag måste ha varit in between drinks eftersom jag kommer ihåg att de gav allt och lite till. Skulle de göra det igen?

Ja.

Speedpoprock med en intensitet som kunde förånga öl och sätta regnvått gräs i brand. De svartvita illrarna är kaxiga, roliga och ödmjuka så samma gång. Och mellan Pelles sköna snack sköts en stråle av ren energi ut, som fick frusna fötter och tillnyktrande sloköron att börja leva igen. Jag ger dem högsta betyg. Det var egentligen Foo Fighters som var reserverade för femman, men tyvärr få de bara en fyra då Grohls röst inledningsvis lät som en gammal tants. Han blev dock snart varm och kunde leverera en kombination av primalskrik och lägereldssmäktande sång. Som bara han kan.

I vanliga fall brukar de spela i 2,5 timmar men hade nu en fascistisk begränsning på exakt 1,5 timme. Annars skulle sladden dras ur, på bästa Hendrix på Grönan-manér. Efter att ha varit tuffa i inledningen om att de minsann spelade så länge de kunde, avslutades konserten med tre låtar utan paus. De höll tiden men fick oss att känna att vi fick mer för pengarna. Det är ju det viktigaste. Och att det inte började regna. Och att det var skönt att ha bilen intill när det var slut.

På bästa vuxenmanér.

Everlong.

Foo fan va vad kul det ska bli. Återkommer med recension.

Solen i ögonen.

Redaktionen har fått liiiiiiite mycket att göra på sistone och kommer därför inte att kunna erbjuda ett tillfredsställande nyhetsflöde. Och så kommer det att hålla på fram till midsommar, som är branschens stora deadline. Sen vänder det och blir mörkare igen. En ljusning god om någon. Håll ut. Jag gör det i alla fall.

Klárt å betárt.

Nu kom det precis ett telex som säger att … oj, det här är en mindre sensation … inte helt bekräftat, men vi väljer ändå att gå ut med det.

Blondinbella får betalt för produkter hon inte skriver om.

Krig mot terrorn.

Så har Condoleezza Rice även invaderat Stockholm och vi som bor där kan se fram emot ett par dagar av totalt jävla kaos.

Inte sedan efterdyningarna av USAs intåg i Irak för att ”rädda folket från terrorister” har en värre situation upplevts. Och det i centrala Stockholm. När staden byggdes räknade man inte med toppmöten, signalfel i lokaltrafiken eller rockkonserter. Idag är de verklighet. Samtidigt.

När vi lämnade redaktionen igår eftermiddag kunde man ana att något var på gång. Först, en piketkaravan, där en av bilarna kom åkande med ena sidodörren helt öppen. En Harry Callahan-typ med pilotbrillor och bister uppsyn dinglade med benen och verkade tänka: ”Fuck off, jävla folksamling”.

Sen kom vi till busshållplatsen. Skylten brukar visa tre eller fem eller sju minuter till nästa buss. Nu hade man lyckats tränga in en tvåa före. Men terrorn slutar inte där. Imorgon invaderas staden av ytterligare en armé – Kiss Army. Och så är det Marathon på söndag. Herre min lilla Gud, kunde man inte klämma in The return of Vattenfestivalen också?

Då är det tur att man bor på en ö i Mälaren. Jag kanske kan njuta av kaoset därifrån. Som ett Armageddon-fyrverkeri mot horisonten.

Dubbelbottnat.

Jag har alltid gillat att fotografera. Så även min far. Bilden föreställer mig när jag dricker slattar av Borgs öl hos farmor och farfar någon gång i början av 70-talet. Den hänger i vårt kök som ett minne av farmor och farfar, att svartvita foton är snyggare än färg samt att öl bör introduceras i god tid.

Men bilden ljuger. Avfotografereringen jag gjorde med mobilkameran skänker betraktaren en Sally Mann-känsla när min egen silhuett speglar sig i glaset över den 35 år yngre versionen av mig själv.

Man kan nästan höra Hans Villius röst eka: ”Året är 1974. Mannen på bilden är törstig. Efter hårt avverkad lek hos farföräldrarna är det så dags för en ölpaus vid det vaxduksprydda köksbordet.”