En saga om äpplen och päron.

Det var en gång en korsfarare som var på väg genom landskapet på sin höga häst med sin blänkande sköld, tätt intill kroppen. Solen värmde från den klarblå himlen och vinden låg på i ryggen.

Men så kom hon plötsligt fram till ett stort träsk. Ett oöverskådligt gytter av deformerade träd och svarta, bottenlösa sänkor. Ett gäng korpar stirrade på henne och hon fick en klump i magen. En smal stig löpte i sicksack genom träsket och långt bort på andra sidan kunde hon ana ett svagt ljus.

Rädslan kröp uppför hennes ryggrad som en blöt Gollum på en häll av frostig granit. Hon vågade inte ta det osäkra före det säkra, fastän hon skulle spara minst en dags ritt. Hon skänklade försiktigt och spottade åt kråkorna som hade börjat cirkla upp mot den blå himlen.