Detta inlägg postades den 04 december 2008 kl 10:57 p01 under Bullshit Humor. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet.
Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.
Men det är stor skillnad på att bara inte vilja göra det och tycka det är äckligt eller som emetofob att planera sitt liv efter det. Alltid tvätta händerna frenetiskt, fly alla platser och situationer som kan innebära risk, de med barn kanske inte klarar av att ta hand om dem om de blir sjuka utan flyr hemmet.. och så vidare.
Hann trycka på ”skicka kommentar” innan jag var färdig…
Så var är humorn i ditt inlägg? Att ordet ”kräkskräck” är roligt eller att fenomenet är roligt?
Uppenbarligen är det väldigt många (se min tidigare kommentar) som lider av detta, så inget att göra sig lustig över enligt mig. Om det är själva ordet som du garvar åt så tycker jag att vi kallar det ”emetofobi” i fortsättningen. Visst kan det se lite lustigt ut i Aftonbladets artikel, men ”kräkskräck” är precis vad det handlar om.
Nä du Fredric, jag vet att bra humor ligger i våran släkt och nu är det dags att du visar framfötterna. Jag vet att du kan om du vill!
Men samtidigt är jag tacksam för uppläxningen. Det är naturligtvis inte meningen att göra sig lustig över att mångas livssituation mer eller mindre styrs av emetofobi, oavsett om de är kräkrelaterade eller tvätta-händerna-hundra-gånger-om-dagen-relaterade.
Kvällsstidningsord, eller löpsedelsord, är stor humor oavsett innebörd. Ett annat exempel på det, som också är lite känsligt, är Balibombare. Balibomba, Balibom-bomba.
Och åter igen landar vi i diskussionen om vad man får skoja om eller inte. Men jag ser ingen mening i att ”visa framfötterna” för det. Den här listan kommer att bli lång och det innebär också att nivån på humorn kommer att vara både hög och låg. Det ligger både i betraktarens och i mina egna ögon.
Det var inte meningen att verka dryg eller elak, utan var mest intresserad hur du tänkt med inlägget. Nu fick jag ju ett välutvecklat svar, vilket uppskattades.
Det där om vad man kan driva med utan att gå över gränsen är ett lurigt kapitel, men personligen tycker jag man kan humorisera det mesta så länge man har ”glimten i ögat” med i sin text. Själv är jag väldigt svag för svart humor.
Det där med framfötterna var förstås ett skämt, sen ska jag inte sticka under stol med att jag blivit något bortskämd av att läsa din blogg. Den präglas till största del av, som du kallar det, stor humor.
Jag kanske ska börja använda smileys i fortsättningen?
04 december 2008 kl 10:57 p01 |
Men det är stor skillnad på att bara inte vilja göra det och tycka det är äckligt eller som emetofob att planera sitt liv efter det. Alltid tvätta händerna frenetiskt, fly alla platser och situationer som kan innebära risk, de med barn kanske inte klarar av att ta hand om dem om de blir sjuka utan flyr hemmet.. och så vidare.
06 december 2008 kl 10:57 p01 |
Detta är den tredje vanligaste fobin i världen, bara ormskräck och flygskräck som hamnar före på listan.
Källa: Min bror, psykologen.
06 december 2008 kl 10:57 p01 |
Hann trycka på ”skicka kommentar” innan jag var färdig…
Så var är humorn i ditt inlägg? Att ordet ”kräkskräck” är roligt eller att fenomenet är roligt?
Uppenbarligen är det väldigt många (se min tidigare kommentar) som lider av detta, så inget att göra sig lustig över enligt mig. Om det är själva ordet som du garvar åt så tycker jag att vi kallar det ”emetofobi” i fortsättningen. Visst kan det se lite lustigt ut i Aftonbladets artikel, men ”kräkskräck” är precis vad det handlar om.
Nä du Fredric, jag vet att bra humor ligger i våran släkt och nu är det dags att du visar framfötterna. Jag vet att du kan om du vill!
08 december 2008 kl 10:57 p01 |
Som jag skriver: Roliga ord.
Men samtidigt är jag tacksam för uppläxningen. Det är naturligtvis inte meningen att göra sig lustig över att mångas livssituation mer eller mindre styrs av emetofobi, oavsett om de är kräkrelaterade eller tvätta-händerna-hundra-gånger-om-dagen-relaterade.
Kvällsstidningsord, eller löpsedelsord, är stor humor oavsett innebörd. Ett annat exempel på det, som också är lite känsligt, är Balibombare. Balibomba, Balibom-bomba.
Och åter igen landar vi i diskussionen om vad man får skoja om eller inte. Men jag ser ingen mening i att ”visa framfötterna” för det. Den här listan kommer att bli lång och det innebär också att nivån på humorn kommer att vara både hög och låg. Det ligger både i betraktarens och i mina egna ögon.
08 december 2008 kl 10:57 p01 |
Det var inte meningen att verka dryg eller elak, utan var mest intresserad hur du tänkt med inlägget. Nu fick jag ju ett välutvecklat svar, vilket uppskattades.
Det där om vad man kan driva med utan att gå över gränsen är ett lurigt kapitel, men personligen tycker jag man kan humorisera det mesta så länge man har ”glimten i ögat” med i sin text. Själv är jag väldigt svag för svart humor.
Det där med framfötterna var förstås ett skämt, sen ska jag inte sticka under stol med att jag blivit något bortskämd av att läsa din blogg. Den präglas till största del av, som du kallar det, stor humor.
Jag kanske ska börja använda smileys i fortsättningen?