Det äckligaste du vet.

Börja med att tänka på det absolut äckligaste du sett eller varit med om. Räkna direkt bort torsk med äggsås i lågstadiet, Filmen Fredagen den 13:e, första snusen eller din egen andedräkt dagen efter studenten.

Det är rötmånad och det har nog inte undgått någon. Antingen har man råkat ut för någon infektion som började med ett litet sår vid nagelbandet på stortån men som nu sitter mitt på smalbenet och ser ut som tredje gradens brännskada. Eller, så är det något i ens omgivning som börjar må dåligt. I mitt fall är det soptunnan ute på gården.

Den står där och ser ut som vanligt – grön, med hjul på sidorna och ett lock som åtminstone visuellt döljer innehållet. Solen har gassat på en tid nu och vissa dagar har kvicksilvret funderat på att packa sina saker och dra.

Nu är det dags att lägga ungarna, stänga fönsterluckorna, krypa upp i soffan och inte svara om det ringer, för nu blir det riktigt äckligt.

Någon gång för en månad sedan måste det ha läckt ut något ur en påse. Idag är det omöjligt att med bara ögonen (eftersom jag måste hålla för näsa och mun för att inte kräkas) urskilja det. Men det är helt uppenbart att denna ljusbruna sörja (som i och för sig skulle kunna vara en blandning av potatissallad, kattkräks, barnbajs och filmjölk) uppskattas av en levande livsform.

I morse när jag med två nya soppåsar i handen närmade mig den gröna slutstationen tyckte jag mig höra ett ljud som jag faktiskt har problem att återge i text. Lite som att beskriva färgen gul för en blind. Nåja, det var säkert något djur i gräset, så jag gick fram för att lyfta på locket och dumpa påsarna.

Tänk dig nu att du ligger och sover riktigt djupt och någon du inte känner just har tagit sig in i sovrummet, dragit på sig en hockeymålvaktsmask av modell 70-tal och nu står böjd över dig med sitt ansikte en tum från ditt, samtidigt som han väcker dig med ett skrik.

När jag lyfter på locket tror jag att jag just har hittat universums all ondskas boning med förtappade själar och annat jävelskap. Som när den lilla flickan i Poltergeist öppnar dörren till helvetet eller det där hålet i väggen i Hellraiser. Först får jag en chock så att det svartnar för ögonen, sedan reagerar jag som varje människa gör d v s jag försöker hitta en trygghet mitt i infernot. Så jag börjar överslagsräkna de centimeterlånga, likvita, krumbuktande fluglarverna och kommer fram till antalet 300.

Jag slänger igen locket som inte som vanligt smäller till, utan låter ”poff” eftersom det ligger uppskattningsvis 100 larver i kläm på kanten och som nu börjar ramla ur tunnan, faller ner till marken och vrider sig som överkörda huggormar. Jag slänger soppåsarna, tar ett steg bakåt och kan inte bestämma mig för om jag ska skrika eller spy. Så jag åker till jobbet istället.

Fredric Alqvist
© 2003

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: