Rökning & sånt.

Så är det äntligen dags.
Konstigt att det inte infördes tidigare.
Helt sjukt att man har ”tyckt att det har varit ok” så länge.
Vad kul det ska bli att äta på restaurang och kunna känna smaken.
Jag pratar förstås om rökförbudet som införs den 1 juni 2005.
Känns stort med en skrönika om något så historiskt. Jag var ju inte ens född vid tiden för trafikomläggningen.

Nu väntar vi bara på att kvinnor ska få tjäna lika mycket som män, att kvinnor ska få samma rättigheter som män samt att kvinnor ska kunna gå hem från krogen utan att behöva vara rädda. Och det är bara toppen på ett isberg.

Härom kvällen skulle jag och familjen äta ute lite snabbt efter att ha firat svärmors Mors dag. Vi hade varit där förut, en pizzeria på Hornsgatan på Söder i Stockholm. En pizzeria som ser ut som pizzerior gör. Ockramålade väggar med den där strukturen som är så effektfull. Med spegelväggen, den svarta baren, borden med de fejkade marmorskivorna som flagar lite i kanten. Och med servitören som kallar dig för chefen för att få dig att känna dig speciell och viktig. Vem vill inte det?

Lokalen som rymmer ett fyrtiotal personer är knappt halvfull.
– Vi beställer 2 pizzor och delar med barnen, säger min sambo.
– Ja, det blir väl bra, jag är inte så hungrig efter din mammas tårta, säger jag och tar tag om den delen av magen som hänger över byxlinningen. Det är den större delen av magen som gör det.
Vi har knappt ätit upp pizzasalladen när en omisskännlig lukt attackerar mig snett från vänster. Och mycket riktigt, där sitter en gråmelerad, kulturtant och bolmar som ett majbål.
– Det är väl själva fan att de inte kan visa hänsyn, väser jag så att pizzasalladen fladdrar som skosnören i munnen.
Jag väser så pass högt att kulturtanten ska kunna höra mig men jag misstänker att röken även tränger ur hennes öron och således gör det omöjligt för henne att höra mig.

Så kommer det in ytterligare 3 sällskap som slår sig ner och beställer in vin och öl. Och även den oinvigde vet vad det brukar betyda. Just det, ingen rök utan drink, som ordspråket borde heta. Precis när vi får in våra pizzor innehåller lokalen så mycket rök att man utan problem skulle kunna skicka Gösta Berlings Saga som röksignaler. Jag skär ett litet hål i luften för att få ögonkontakt med min sambo och så skakar jag på huvudet och gör cirklar vid min tinning med kniven.
– Vi är snart klara, säger min sambo och ger vår dotter en slice Hawaii till.
– Ja, vi drar så fort vi kan, säger jag och lyckas uppfatta en ordväxling från fyrtiotalistparet som tittar mot sina bordsgrannar som just tänt på. Mannen säger:
– Ja, nu gäller det att passa på. Snart är det olagligt.
Undrar om det är olagligt att släcka någons cigarett med Coca Cola? Tänk om jag skulle gå bort till majbålet och säga:
– Ursäkta, damen. Är det okej om vi äter medan du röker? Är det okej?
Men istället tuggar jag frenetiskt i mig min Capricciosa som är den flottigaste jag någonsin ätit. Som om den vore dränkt i skirat smör.

När vi kommer ut på Hornsgatan, som är en av Stockholms mest förorenade, drar jag ett djupt andetag och njuter av den rökfria doften av stad. Vad jag inte tänker på är att jag antagligen samtidigt får i mig ett hundratal andra giftiga ämnen.
Men snart är det den 1 juni 2005. Då får Hornsgatan vara hur skitig den vill.

Fredric Alqvist
© 2005.

Inga kommentarer to “Rökning & sånt.”

  1. Beppe Says:

    I so agree with you my friend, funderar på att gå ut på onsdag och fira med en riktig stänkare😉
    Jag är inte avvundssjuk på rökarna, men å andra sidan var jag det innan heller…

    En bättre dag i ett friskare liv // B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: