Julrush & barracudor.

Då var det snart dags igen. För julen.

Själva julafton och efterföljande dagar är målet. Det är där vi vill vara redan nu.
Vårt Nirvana på jorden.
Men njutning har sitt pris. Liksom mycket annat.
För att bli bra i en sport krävs träningsvärk. För att lyckas i skolan krävs koffeintabletter och för att få ragg på krogen krävs att man kommer ihåg att ta bort hushållspappret man knölat ner i kalsongerna för att ge ett fördelaktigt yttre. Du kommer väl ihåg att skönhet kommer inifrån, eller hur det nu var?

För att få en god jul och ett gott nytt år måste vi först forcera några hinder på vägen. Det första, och antagligen största, heter julhandeln. Där ligger de som drakar, redo att sluka oss hålögda människor, med kreditkorten i våra svettiga händer. Drakarna – Åhléns, NK och Gallerian – äter oss levande, men vi känner ingenting. Våra skrik hörs inte förrän en månad senare.

I helgen lyckades jag faktiskt beta av de flesta julklapparna. 80 % av dem fann jag på leksaksaffären, som är som att gå in i lustiga husets spegelrum hög på Irakiskt fultjack. Det finns ju ingen som helst logik i hur man ska hitta det man söker där. Hmm, låt se, leksaksborrmaskiner…kan de ligga vid de rosa fluffkaninerna som kissar om du trycker dem på magen, eller kanske bakom de gigantiska radiostyrda bilarna som klarar av att forcera en gipsvägg?

Jag frågar en tjej som ser ut att väga ungefär lika mycket som den radiostyrda bilen, om var jag ska leta. Hon pekar åt flera riktningar med sina ormarmar och vänder dessutom ansiktet mot hyllan med modellera så att jag inte kan höra vad hon säger. Fine, tänker jag, jag letar själv. Till slut hittar jag den. Såklart. Den ligger ju tillsammans med plasthammare, plastbultar, låtsastumstockar och hjälmar. Det borde jag ha förstått.

Åhléns kosmetikavdelning är som ett korallrev med barracudor. Vem av de vitdräktade, underlagskrämspacklade, lösögonfransade, silikonbetuttade, botoxläppade expediterna ska jag, eller rättare sagt min sambo, välja…att undvika? Är det någon skillnad på produkterna?

Jag är som någon i serien Lost. Det enda jag har att klamra mig fast vid är den gigantiska kartongen med leksaksgaraget som grabben ska få. Vart jag än vänder mig ser jag kvinnor i vita dräkter med pussiga munnar. Och min sambo är betet på kroken.
Där!
Var det inte en barracuda?
Min sambo försvinner i en virvel av rouge, brunkräm och testprodukter. Lönlöst att ens försöka rädda henne. Nu får hon klara sig själv. Jag fördriver tiden med att stirra på en vitdräkts silikontuttar. Hon packar upp en låda och ställer produkterna på hyllor. Och hennes tuttar är lika stela som hennes ansiktsuttryck.

En barracuda glider fram mot mig. Hon försöker förgäves se ut som 20, men hennes gälar och bukfenor avslöjar hennes verkliga ålder.
– Kan jag hjälpa till med något? säger hon och pekar subtilt med en konstgjord nagel mot Biothermes herrprodukter.
– Nä, jag bara väntar (på att min sambo ska komma ganska levande ur den andra barracudans käft).
Hon försvinner tillbaka till sin håla och hennes kollega, muränan, glor mot mig med en nyans av förakt. En svettpärla tränger sig igenom min panna och det känns som att bli skjuten av en blåsrörspil.

– Så, då var jag klar, säger min sambo som istället för huggmärken och uppfläkt hud kommer bärande på en påse med en massa saker hon tydligen behöver. Dessutom ser det faktiskt ut som om hon har solat. Vad är det de har smörjt på?

Nåja, nu har vi i alla fall kommit lite närmare Nirvana. Hoppas bara att det kommer lite snö snart. Så att ungarna har något att åka på. Och jag, något att sätta skyffeln i.

av Fredric Alqvist
© 2005.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: