Svensexan.

I lördags var det dags för min egen svensexa. Och jag som brukar vara den som styr och ställer med andras. Nu var det bara att luta sig tillbaka och enjoy the ride. Bokstavligen talat.

Vi hade samlats hos en kompis morföräldrar enligt en sommartradition. De flesta kompisar från förr med familjer var där, jag var där, våra barn var där. Min blivande fru var inte där. Vilket skulle få sin förklaring lite senare.

Jag var förberedd på att något skulle kunna ske, men det var samtidigt så trevligt att bara vara samlade i Ängholmen som är omgiven av björkar och ängar och är inlindad i syrén och kaprifol. En röd stuga med en drunknad näbbmus i vattentunnan vid gaveln och en flagnande flaggstång på berget. Så svenskt det kan bli. Som ett frimärksmotiv.

Och frimärksmotiv var det. Ända fram till klockan 14. Då säger en av kompisarna att vi ska ”åka en sväng”. Jaha. Då var det dags, tänkte jag. På med ögonbindel i form av en halsduk i ull. Skönt, dagen till ära då termometern höll på att spricka. Sen bar det iväg på asfalt och grus, gräs och skog, berg och dal. Jag hade rutan nervevad och fick lita på mina kvarvarande sinnen; lukten och hörseln. Om det inte hade varit för att de andra snackade oavbrutet om allt och inget och att stereon var på för fullt. Återstod alltså lukten.

Hmm, nyklippt gräs, solvarm skog, sjödoft. Jag hade verkligen inte en aning om vart vi var på väg. Men sen var det plötsligt stopp. Alla gick ur. Någon mumlade något och så åkte bilen iväg. Och där stod jag. Ensam på en grusväg någonstans i Sverige. Men nu hade jag ju även hörseln att lita på. Vad var det? En plastpåse och ett steg i gruset avslöjade en av vännerna som fortfarande var kvar. Så började vi gå.

Var tror du vi är? Frågade J. Det luktade koskit och nyklippt gräs, så vi var i närheten av bebyggelse i alla fall. Och så, den där sjödoften igen.
Jag tror att vi är vid Bosand, sa jag. Bosand var stranden vi levde våra tonårsliv vid. Men jag var inte helt säker på att vi var där. Det kunde också vara i Horn. Så hördes badande barn, en hund, lite folk jag inte kände igen rösten på. Och en analkande motorbåt.

Någon i båten viskade; ”vi tar vattenskidorna först”. Men vinden från sjön lät mig höra. Nu visste jag var vi var och vad som skulle hända. Men inte vilka konsekvenser det skulle få. Eller på vilket sätt de skulle komma till.

Bikini.

Den satt hyfsat bra för att inte vara designad för en kille på 197 centimeter med orakad bikinilinje. Med knytningar i sidorna var antagligen denna outfit den ultimata för en tur på vattenskidor. Åtminstone enligt mina vänner. 60-talsskidor i himmelsblå kulör vs. benvit wake board var de medel jag skulle nyttja färden över fjärden. Skidorna först.

Vattnet var 25-gradigt efter den åskskur som för 20 minuter sedan dränkte den ökentorra marken och de gulnande björkarna. I horisonten skrev arga grenblixtar varningsmeddelanden mot den blåsvarta himlen. Skådespelet kunde börja.

Gasen i botten och upp på skidorna.
Inte.
Efter att ha knuffat halva sjön framför mig ett par gånger kom jag äntligen upp den tredje. Min långa lekamen reste sig likt Fågel Fenix ur sjön och när jag stod där i 30 knop strax till vänster om svallet kunde jag inte låta bli att tänka på mig själv som Sean Connery i James Bond. Men det gick över ganska snabbt när bikiniunderdelens knutar började fladdra i vinden.

Jag mötte vårt eget svall ett par gånger och det var också där jag trodde att jag skulle dricka upp hela sjön efter att ha vurpat som Franz Klammer vid ett misslyckat hopp i Russisprung. Annars stod jag upp utan problem och behöll lugnet. Och tyngden på dalskidan.

”Vad länge du åkte” sa mina vänner. Det var inget jag reflekterade över då. Nu däremot, vet jag exakt vad de menade med det.

Träningsvärk.

Den där wake boarden måste det ha varit något fel på eftersom jag inte kom upp på den alls. Kunde lika gärna haft en strykbräda på fötterna. Men jag försökte i alla fall. Och det var väl genom de försöken jag lade grunden till den träningsvärk som faktiskt fortfarande inte har släppt.

Dagen avslutades med grillat och öl vid en av vännernas stuga alldeles intill sjön jag just hade plöjt djupa sår i. Och tittade man efter noga kunde man se märken efter svallen på fasaden. K lade armen om mig och sa att det inte var något speciellt med den här svensexan. Men jag håller inte med. Att bli överraskad av sina vänner och att vara med dem en hel dag är väldigt speciellt för mig. Allt annat är bonus. Till och med den förbannade träningsvärken.

Annonser

17 svar to “Svensexan.”

  1. Langri Says:

    Hahaha, jävligt roligt! Speciellt övergången från Bond till ”bikinisläppet” : )

  2. Mysla Says:

    Hehehe! Vad trevligt du verkar ha haft! Synd att vi inte förärades med en bikinibild! 🙂

  3. Mimmi Says:

    Sicken tur för dig, och oss andra, att juli är över nu… ;o)
    http://www.expressen.se/index.jsp?a=645990

  4. SixesAndSevens Says:

    Håller med mysla… Du borde visa en bild elle två på din Bondimitation! 😉 Det var säkert nån som hade kameran framme..?

  5. Alley Cat Says:

    Ååååhhh!

    Det låter som en härlig svensexa… Det är sällan man hör om svensexor som inte innehåller pinsamheter på stan, elakheter, extrem fylla, bortrakad kroppsbehåring osv osv.

    Goa vänner du har!

    Fast jag håller med om att en bild på dig i bikini hade varit kul att se…

  6. Bullshit Bulletin Says:

    Och det trodde ni att jag skulle kabla ut över vörld vajd vebb. Jag tror det räcker med era fantasier. ; )

  7. Mysla Says:

    Skit oxå!! Ville ju se det!

  8. stefan Says:

    det e skitcoolt att vara gängad…välkommen över 🙂

  9. deep|ed Says:

    Själv skulle jag behöva slippa mina fantasier om dig i bikini – de kommer att förfölja mig!!! 🙂

  10. Mosstrollet Says:

    Vilket smurfäventyr! Du verkar ha goa vänner som inte skämde ut dej alltför mycket. Synd på bikinibilderna bara 😛

    Såg en kille häromdan som fick stå och sälja porrfilmer (och ett par skidor) på loppis i nån hemsk rosa utstyrsel, medan hans kompisar gick runt på marknanden.

    Jag kanske ska nämna att han sålde riktigt bra.

  11. embryo Says:

    jag fattrar du skrivre om allan dina kompisrar men vem är sven det undrar jag nu yo

    okcså när dykrer han upp i storyn klokcan sex

  12. Bullshit Bulletin Says:

    deep ed:
    Den fantasibilden är inget mot lädergubben på Mikes blogg.

    embryo:
    Alltså, det kanske bara är jag som ännu inte förstått vitsen med att skriva som en dyslektiker läser. Men jag fattar ingenting. Var faktiskt inne och försökte läsa på din blogg med det blev lite jobbigt. Lycka till med din idé. Eller handikapp. Vad vet jag? ; )

  13. norrefjord Says:

    ANGÅENDE ”the freaks are connected”

    Visst dude, credda fett bara;)
    /A

  14. Magnus Says:

    Hahha! Hur fasen har man tyngden på dalskidan när man åker på vatten??

    Grattis till giftermålet!

  15. Anonymous Says:

    Efter den här läsningen finns en viss risk till håll i magen. Du skriver ”något” humoristiskt kan jag säga =) Lycka till med livet som äkta make nu! //ankan

  16. Alley Cat Says:

    Om jag inte missminner mig så är idag dan före dan före doppare dan!

    Hoppas att det blir perfekt på lördag! Hjärtliga lyckönskningar och gratulationer!

  17. Bullshit Bulletin Says:

    U bet att det är dan före dan före dan. Här springer vi omkring och fixar släpkärror, björkar, ny skjorta då den jag hade satt för tajt (hmm, konstigt) och 1000 andra saker som ska klaffa. Det ska bli kul i alla fall. : )–>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: