Bröllopsresan – del 1.

motljus

stormigthav

tidenständer

Hela familjen inklusive svärmor, som vi hade kidnappat eftersom vi tyckte att hon också skulle få äta pasta i fjorton dagar OCH få vara barnvakt, drog till Sardinien. Honey moon heter det visst på engelska. Smekmånad är ett inte lika bra ord, men det får duga.

Fritidsresor är ljusblått och full av ”rödlätta duktigaste-tjejen-i-klassen-reseledare” som hälsar oss välkomna på sitt välregisserade sätt.
– Tittar ni till höger, ja, då ser ni en vinodling. Och tittar ni till vänster, ja, då ser ni… en vinodling. (En klick PIZ BUIN har hamnat på manuset)
Transfern från flygplatsen var lika kort som ett toalettbesök och hotellet hette något som snarare förde tankarna till ett brittiskt rockband från Tertiär än en vattenkälla i öknen. Enligt det himmelsblå reseföretaget hade hotellet 3 stjärnor, med ett plus efter. Men Italienarna räknar tydligen inte som vi. Vi skulle få erfara att ett plus efteråt egentligen betyder minus 1 stjärna. Men vad gjorde det, vi skulle ju bara bada hela dagarna. Sängarna såg i alla fall fina ut.

Vi hoppar tillbaka någon timme. I planet får plötsligt barnen Bamsetidningar. Och man vet ju hur det fungerar. Ungar börjar med tidningar men halkar senare in på Bamseklubben. Ett brödraskap för barn vars vuxna sitter Gin&Tonic-packade på sina balkonger i 40-gradig sol och äter nötter. Men för dem som inte har svärmor med sig är det oslagbart.

Medan barnen är upptagna med att bläddra i sina tidningar sitter de vuxna med tindrande ögon och bläddrar i sina. De glossiga magasinen med 80-talsdofter och sprit för halva priset.
– Nu är mamma och pappa på semester. Då ska vi unna oss något gott.
Inte. Jag beställer en påse nötter istället. 20 gram för 30 spänn. Som hittat. Jag hoppar över läsken eftersom jag är rädd att 10 Euro inte ska räcka.

Äntligen framme och syrsorna spelar som på ackord i pinjeträden som omger hotellet och håller den vita sandstranden på plats. Väskor överallt och Bindefeldt-kopian i receptionen ber oss vänta på att våra rum ska bli klara. Under tiden föreslår han att vi äter lunch. Den bästa idén jag hört sedan flygkaptenen meddelade att det var dags att landa. Om det inte hade varit för att Italienare äter lunch 1 timme senare än svenskar. En detalj som i sig skulle kunna vålla världskrig. Om vi inte hade varit från Norden. Då räcker det med ett stön och en knuten hand i linnebyxorna.

Vi går förbi poolområdet och vet inte om att vi lite senare kommer att ingå i ett socialt experiment på nämnda område. Så vi skrattar åt de som ligger där. Mest för att vi är lite rädda för att de har det lite trevligare än vi just nu.

De Italienska städkvinnorna är vindsnabba och skickliga på att få det att se ut som om lakanen i sängarna är bytta, inte sträckta. In med grejerna på rummet, på med badbyxor, smörj in ungarna med minst solfaktor 25. Själva struntar vi i det. Vi har väl något slags inbyggt skydd mot solen. Och mot förnuftet. Vi sneddar över poolområdet för att komma till restaurangen som just har öppnat. Nordbor intar nu stället från två fronter och det är bäst att personalen är beväpnade med pizzaspadar och bläckpennor.

Klockan är 12:45 och 40 st Hannibal Lecter står mitt i retaurangen och flackar med blickarna. Och där står en (1st) person och är beredd att ta upp beställning. Alternativt bli uppäten. Lugn och fin nu. Hon kommer snart till vårt bord.
– Nej, tugga inte på menyn, ungar. Hon kommer alldeles strax. Vad vill ni ha, Cola?

30 minuter senare strömmar det in serveringspersonal och snart har vi nästan varsin. Men då är vi mitt uppe i våra mozarellafyllda pizzor och skulle inte märka om ett Boeing 747 landade på en uppblåst krokodil i poolen utanför.

På väg från restaurangen pekar vår son upp i himlen och säger:
– Bamseflagga uppochner!
Vi passerar Bamseklubbens tillhåll, en källare med skyddsrumsdörr under restaurangen. Vi går vidare upp på rummet för att packa upp. Men först ska vi nog vila lite. Det var värst vad pizzan gjorde oss sömniga. Och här tänkte jag ge mig på en förklaring till varför man har siesta mellan kl. 13 och 16. Det har med maten att göra.

Eftersom durumvete innehåller så kallade opioider är det inte så konstigt att man vilar lite på eftermiddagen innan man laddar upp för ytterligare en opioidchock framåt kl. 21. Jag skulle vilja avsluta denna korta analys med att gratulera Italienarna till att de ändå inte ser ut som stratosfärsluftskepp. På andra sidan Atlanten ser det istället ut som om resten av Nevadaöknen och Klippiga bergen snart måste bebyggas. För vad gör vi när alla feta amerikaner inte får plats i sitt eget land längre? Skickar dem till Mars?

Fortsättning följer.

I nästa Skrönika: ”Den skrikande dansken” och ”Hallå, hallå”.

6 svar to “Bröllopsresan – del 1.”

  1. Langri Says:

    Att italienare inte ser ut som spärrballonger, strider mot alla naturlagar. Fenomenet ger fingret åt både Rössner och Paulün. Vitt bröd, vitt vin och drivor av ost. Varje dag. Den dieten borde leda till en rejäl rondör. I americanoklass.

    Ett mysterium.

  2. Trebarnspappan Says:

    Ett: Fram för flera skrönikor

    Två: Spärrballonger är ute, nu är det stratortärsluftskepp som gäller.

  3. Trebarnspappan Says:

    Ehem, Stratorsfärsluftskepp…

  4. elinlee Says:

    Det här om spärrballonger påminner mig om när jag var i Asien och en liten fiskebrallssäljande kvinna pekar på min enbart ärvda spärrballongsmage och utbrister högt och tydligt (antaglien ett av de få ord hon kan) : BABY BABY?
    Det blev inga fiskbrallor sålda för henne…

  5. Peter Madison Says:

    Hehe….det här var kul…väntar med spänning om fortsättningen!

  6. Magnus Says:

    HAha.. sköna inlänkningar där. Ni verkar haft det skapligt trots allt. Riktigt fina foton!–>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: