Bröllopsresan – del 2 (eller, hallå, hallå)

Så var det dags att lägga sig vid poolen. Eller, rättare sagt, kasta upp barn i luften 100 gånger eller ta emot barn som kommer flygande från vattenrutschkanan. Men först, blåsa upp madrassen, puffarna och en rosa livräddningsbåt för 2-åringar.

Området öppnar kl.10. Vi är där 10.15 och har svårt att fatta hur det redan kan vara fullt. Men, det är vårt första poolbesök på resan. Klart vi inte har lärt oss knepen än. Men det tog inte lång tid att lära sig dem eftersom de bygger på gammal hederlig svensk (nordisk) paxning. Är man där när de öppnar gäller det att vara utrustad med så mycket handdukar som bara är möjligt att bära. Sedan delar man ut, på pokermanér, handdukarna på strategiska solstolar. Sen går man därifrån. Tar en morgonskit eller bara nonchalant sätter sig på en gunga i den närliggande lekparken. Risken att någon ska ta dina platser är lika stor som att någon köper en hustomt intill Tjernobyls nedlagda kärnkraftverk.

Området börjar fyllas med folk. Mest barnfamiljer med mamma, pappa, dotter och son. Som i en pjäs av Ibsen. Men så finns det några som skiljer sig från mängden. Det är den STORA familjen från norrland som tar upp halva området och det är gayparet som ligger på samma ställe varje dag, läser varsin pocketbok bakom likadana solglasögon och som då och då åker vattenrutschkana eller balanserar på den uppblåsta delfinen. Som Pet shop boys i badbyxor.
Själv sitter jag i den kissvarma, 40 centimeter djupa barnpoolen och bara njuter. Livet är just nu ganska lugnt och skönt.

Så kommer danskarna.

Pappan kommer först, sonen efter och mamman sist. Klassisk ordning för att säkerställa artens överlevnad vid eventuell fara. Samma princip som gäller när mannen oftast har sin plats i dubbelsängen närmast sovrumsdörren. Om ett psykfall skulle komma in med en yxa mitt i natten så är pappan beredd att ställa sig i stridsposition. How ever.

De sätter sig på sina paxade platser och så börjar det. Den danska pappan börjar prata och är den som hörs mest den resterande dagen.
”Naaaaaj, di gooooooooo icke”
”Vofför göööööööööööööör do icke som je sier?”
”No, kommer den stooooooooooooooooooore krokkodill å tääääääääääääääääääääär da!”

Mamman är tyst. Smörjer in sig med kräm och lägger sig med en bok. Pappan fortsätter att leka högljutt med sonen. Jag går och köper pistageglass för tredje gången. Börjar få lite ont i magen. Kanske ska ta en liten kaffelatte för 3 Euro också.

Efter en vecka börjar man inse att det är ett socialt experiment man befinner sig i. Det är egentligen bara Anders Lundin som saknas. Och då tänker jag på Robinson. Inte Allsång.
Nu börjar man klustra in sig, hitta varandras gemensamma nämnare och de man skulle vilja ha som granne, om Aftonbladet var där och ställde frågan. Danskar pratar med danskar, svenskar pratar med svenskar, norrmän pratar med norrmän och engelsmännen gömmer sig under parasollen, dricker öl och håller käften. Så nästa dag när det är dags för platspaxning gör man det med tanke på sina landsmän. Man vill ju inte hamna bredvid någon från ett annat land.

När man är trött på klorlukten och poolskötaren som berättar på Italienska att man inte får springa, inte hoppa i vattnet med fart, inte gå in i serveringen med blöta badbyxor eller utan skor, åka vattenrutschkana på egen risk om man är över 12 år, inte dricka drycker på offentlig plats om de är inköpta utifrån samt inte dyka i barnpoolen, så går man ner till havet. Tillbaka till platsen man kom ifrån. Det är något speciellt med havet. Särskilt speciellt är det vid storm och alla som åker färja till Korsika kaskadkräks i motvinden. Men mer om det i del 3.

Vit sand, azurblått hav, klarblå himmel och en omisskännlig lukt av tång från området intill Alghero. Det var här livet uppstod. Om det är så är jag alltså släkt med det där som badvakten går omkring med i sin håv. Brännmaneter som har vimsat sig upp bland badgästerna. Men som nu får avsluta sina liv i brännhet sand bakom espressokiosken. En del hamnar i en pinjeträdgren. Vilket är värst?

Vi lägger ut våra handdukar i sanden. Ingen paxning här inte. Däremot finns en risk att få en Italiensk familj alldeles intill sig. Och då pratar vi om innanför det osynliga område varje badgäst har rätt till. ”Look, spaghetti arms. This is my dance space. This is your dance space.” Prova själv att gå lite för nära den du pratar med (som du inte är tillsammans med). När du kommer in i zonen och personen du pratar med inte är utrustad med Stealthplan kan du notera att han eller hon upplever det som obehagligt.

Så sätter jag mig och bara njuter. Livet är just nu ganska lugnt och skönt.

Så kommer försäljarna.

De vandrar omkring som zombies och säljer allt från färgglada handdukar till tingeltangel och solbrillor, kläder, puffar, halsband, strandleksaker och massage. Om jag skulle välja 2 saker som jag skulle kunna köpa är det handduk och massage. Men resten. Vafan är det frågan om? Här går man ner och ska bada och så kommer det fram folk som vill sälja Rolexkopior. Och det är här som jag inte kan låta bli att jämföra med mitt yrke inom reklambranschen.

Försäljaren kommer gående. Han vill ha din uppmärksamhet och ropar därför ”hallå, hallå”. Du tror att någon vill dig något, inte sälja något, och du vänder dig mot försäljaren.

Jämför detta med:
Du får ett postalt reklamutskick. En kuverterad enhet som består av ytterkuvert, säljbrev och svarskort. Det gäller att kuvertet är utformat så att du blir intresserad och öppnar.

Försäljaren ser att du har tittat på honom och han spänner sin lina en aning så att du ska hänga kvar på kroken. Han visar upp vad han vill sälja och berättar om dess kvalitet och förträfflighet.

Jämför detta med:
Säljbrevet som börjar med en rubrik som gör att du måste fortsätta att läsa. Du får en presentation av företaget och dess produkter. Men du tröttnar ganska snart eftersom de flesta utskick du får ser likadana ut och säger ungefär samma saker. Det är inget som kittlar. Du blir först fientligt inställd till företaget och slutligen till allt som kommer i brevlådan. Du klistrar upp en lapp som säger: ”Ingen reklam, tack”.

Och det är här försäljaren gör fel. Hans målgrupp är definierad och fyller hela stranden. För att få så stor uppmärksamhet som möjligt satsar han på massmarknadsföring. Icke målgrupssegmenterad sådan, jo på en punkt, kvinna eller man. Men konsekvensen blir att när de går fram och tillbaka på stranden passerar de därmed samma personer ett flertal gånger. Med samma ”hallå, hallå”, med samma argument och med samma usla produkt.

Den säljare som kör ett trollerinummer, sjunger en sång eller gör något annat, skulle jag med stor sannolikhet ägna lite mer tid åt och kanske, jag säger kanske, köpa något av. Och det är så kommunikation fungerar. Kort sagt. Åtminstone om man bortser från reklam för tvättmedel som har såna enorma budgetar att budskapet kan bankas in. Men det är en annan historia.

I nästa Skrönika: ”Hjälp, jag måste kräkas

8 svar to “Bröllopsresan – del 2 (eller, hallå, hallå)”

  1. sockerdricka Says:

    Dance SPACE. SPACE inte area. Kan du inte din DD?!😉
    Tack för mycket underhållande läsning.

  2. Bullshit Bulletin Says:

    Jag visste att det var fel. Ändrar direkt. : )

  3. Peter Madison Says:

    Hmm….det luktar tång och klortempererad pool när jag läser det här. Kul hela vägen! Och ni hade ju iallafall tur med vädret…

  4. Magnus Says:

    Haha, cyniskt och underhållande.

  5. Hanna Jemth Says:

    Välskrivet och smart.

    Kan inte sluta tänka på att du har svärmor med dig på smekmånaden… Själv hade jag VÄGRAT!

  6. Langri Says:

    Haha! Visste inte att paxning var en exklusivt nordisk företeelse. Härlig skröna. Ser fram emot kaskaderna i nästa🙂

  7. sixesandsevens Says:

    Är det några som paxar med handdukar så är det tyskarna!!

  8. jdawg Says:

    Fan, man kanske skulle börja sälja och tillverka skyltar
    med ”Försäljning undanbedes inom innevarande dance space”? Underbar läsning, får mig att längta långt bort. Från Bamseklubben🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: