Up the Irons!

ironmaiden1.jpg

Igår kväll gjorde jag en resa tillbaka i tiden. I tidsmaskinen trängdes jag med en bunt morsor och deras tonårssöner, vilka såg måttligt nöjda ut med situationen. Och ett tag undrade jag vad jag egentligen gjorde där. ”Ta bort mig härifrån” var en känsla som liksom låg i luften. Men snart skulle vi vara framme vid hårdrocks-Mecca, ett utsålt Globen och konsert med Iron Maiden. Och då hade gärna min egen morsa fått vara med.

Jag har sett dem förut och jag kommer att göra det igen. Jag köper deras plattor och är evigt trogen. För bandet är så mycket mer än bara ett hårdrocksband bland många. Jag vill hävda att de är ett av världens mest väloljade företag som med sin konsekvens och varumärkesvård får konkurrenter att blekna i jämförelse.

Väl framme i Globen, som inuti såg ut som en enorm cementblandare, där själva murbruket bestod av fans i alla åldrar, kändes det som att komma hem till vänner. Tusentals vänner. Och för att understryka att jag åldras med samma grace som själva bandet var det sittplats som gällde.

Det tog inte lång stund innan jag insåg att de spelade senaste plattan rakt av, från början till slut. Det var säkert en del som blev besvikna, som var beredda på att få sjunga med i Run to the hills och härma rösten i inledningen till Number of the beast. Men skivan A matter of life and death är riktigt bra, som när den spelas rakt av liknar en rockopera. Det var ett mäktigt skådespel med kontraster i skritt och galopp, duellerande mellan de tre gitarristerna och oavbrutet fladdrande med Steve Harris lockiga hår.

Bruce Dickinson var på ett strålande humör och sjöng starkare och bättre än jag hört på länge. Han tränar ju inte hälften så mycket som han gjorde i mitten av 80-talet då han för övrigt var uttagen till OS-laget i värja, men fick avstå på grund av turnerandet. Ändå slutar karln inte att dra runt som en tornado på scen. En gång slog han på arslet när han halkade på en av dekorelementen, i form av sandsäckar, längst fram på scenen. Men han löste problemet och slängde ut samtliga säckar i publikhavet. Sen sprang han vidare.

När de spelat igenom alla låtar var det en halvtimma kvar och det gick ett sus genom Globen. Nu visste alla att det skulle komma något som alla kände igen. Kanske en låt man klarade av att sjunga med i. Fear of the dark startade och alla på sittplats ställde sig upp. Efter den; Iron Maiden, Two minutes to midnight, The evil that men do och Hallowed be thy name, som är en av deras absolut bästa. Och alla stod kvar till slutet. Snacka om att dö med stövlarna på.

2008 kommer de tillbaka och spelar alla 80-talslåtar. På Ullevi. Och i Stockholm. Det lovade de. Då kommer jag att göra en ny tidsresa. Jag, en bunt morsor och deras tonårssöner.

7 svar to “Up the Irons!”

  1. Mia* Says:

    Du, 2008 ska jag banne mig gå också! Råkade få hemsänt den senaste plattan och blev genast förtjust i den, men måste erkänna att jag äger fler plattor än jag ”kan”. Men till 2008 ska jag väl ha hunnit lära känna dem allihopa, tycker jag. Det gläder mig att du har bra musiksmak… också.🙂

  2. N|. Says:

    Vi ses då… själv anser jag att Maiden ändå är sitt åttiotal. Och jag har alltid försökt att spela som Steve Harris…🙂

  3. Puman Says:

    Det var därför mycket folk ute igår! Alla Iron Maiden fans ute o festade inatt?

  4. Magnus Says:

    Det var då själva fan om man inte skulle kunna få tag i en biljett till Ullevi då. Det är ju i princip slutsålt så fort nån andas att de ska ha en spelning.

  5. langri Says:

    ”Hallowed be thy name” innehåller nog rockhistoriens längsta ton. Brukade (när jag var ung…) försöka hålla ut den lika länge som Dickinson. (Hemma i vardagsrummet.) Misslyckades varje gång.

  6. SixesAndSevens Says:

    Är det sant som ryktena säger, att en av gitarristerna (den nyaste) inte har gitarren inkopplad? Du kollade väl det?

    Byt tillbaka till Blogger nu… Skriva in mailadress för att få kommentera, vad är det för trams?? 😉

  7. Rebecca Says:

    Hej och tack för att jag fick ta del av den här kvällen.
    Tyvärr fick jag inte tag i några biljetter och jag har surat nu i flera månader. =/
    Tack och lov är konserten från stadion 2003 färsk i minne och hjärta. (ingen konsert med IM har varit bättre.) =D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: