Repris: Julrush & barracudor.

Under tiden jag inte ens har börjat tänka på julklappar publicerar jag en berättelse från förra året.
Som om den skulle verka gammal.

Då var det snart dags igen. För julen.

Själva julafton och efterföljande dagar är målet. Det är där vi vill vara redan nu.
Vårt Nirvana på jorden.
Men njutning har sitt pris. Liksom mycket annat.
För att bli bra i en sport krävs träningsvärk. För att lyckas i skolan krävs koffeintabletter och för att få ragg på krogen krävs att man kommer ihåg att ta bort hushållspappret man knölat ner i kalsongerna för att ge ett fördelaktigt yttre. Du kommer väl ihåg att skönhet kommer inifrån, eller hur det nu var?

Men för att få en god jul och ett gott nytt år måste vi först forcera några hinder på vägen. Det första, och antagligen största, heter julhandeln. Där ligger de som drakar, redo att sluka oss hålögda människor, med kreditkorten i våra svettiga händer. Drakarna – Åhléns, NK och Gallerian – äter oss levande, men vi känner ingenting. Våra skrik hörs inte förrän en månad senare.

I helgen lyckades jag faktiskt beta av de flesta julklapparna. 80 % av dem fann jag på leksaksaffären, eller Underlandet och jag är Alice. Det finns ju ingen som helst logik i hur man ska hitta det man söker där. Hmm, låt se, leksaksborrmaskiner…kan de ligga vid de rosa fluffkaninerna som kissar om du trycker dem på magen, eller kanske bakom de gigantiska radiostyrda bilarna som klarar av att forcera en gipsvägg?

Jag frågar en tjej som ser ut att väga ungefär lika mycket som den radiostyrda bilen, om var jag ska leta. Hon pekar åt flera riktningar med sina ormarmar och vänder dessutom ansiktet mot hyllan med modellera så att jag inte kan höra vad hon säger. Fine, tänker jag, jag letar själv. Till slut hittar jag den. Såklart. Den ligger ju tillsammans med plasthammare, plastbultar, låtsastumstockar och hjälmar. Det borde jag ha förstått.

Åhléns kosmetikavdelning är som ett korallrev med barracudor. Vem av de vitdräktade, underlagskrämspacklade, lösögonfransade, silikonbetuttade, putläppade expediterna ska jag, eller rättare sagt min fru, välja…att undvika? Är det någon skillnad på produkterna?

Jag är som någon i serien Lost. Det enda jag har att klamra mig fast vid är den gigantiska kartongen med leksaksgaraget som grabben ska få. Vart jag än vänder mig ser jag kvinnor i vita dräkter med pussiga munnar. Och min fru är betet på kroken.
Där!
Var det inte en barracuda?
Min fru försvinner i en virvel av rouge, brunkräm och testprodukter. Lönlöst att ens försöka rädda henne. Nu får hon klara sig själv. Jag fördriver tiden med att stirra på en vitdräkts silikontuttar. Hon packar upp en låda och ställer produkterna på hyllor. Och hennes tuttar är lika stela som hennes ansiktsuttryck.

En barracuda glider fram mot mig. Hon försöker förgäves se ut som 20, men hennes gälar och bukfenor avslöjar hennes verkliga ålder.
– Kan jag hjälpa till med något? säger hon och pekar subtilt med en konstgjord nagel mot Biothermes herrprodukter.
– Nä, jag bara väntar (på att min fru ska komma levande ur den andra barracudans käft).
Hon försvinner tillbaka till sin håla och hennes kollega, muränan, glor mot mig med en nyans av förakt. En svettpärla tränger med ett stick igenom min panna.

– Så, då var jag klar, säger min fru som istället för huggmärken och uppfläkt hud kommer bärande på en påse med en massa saker hon tydligen behöver. Dessutom ser det faktiskt ut som om hon har solat. Vad är det de har smörjt på?

Nåja, nu har vi i alla fall kommit lite närmare Nirvana. Hoppas bara att det kommer lite snö snart. Så att ungarna har något att åka på. Och jag, något att sätta skyffeln i.

8 svar to “Repris: Julrush & barracudor.”

  1. Puman Says:

    Starckas, påtvingad hysteri är värst.🙂
    Men du har klart det värsta.

  2. langri Says:

    Barracudorna är läskiga, men värst är ändå torskstimmen mellan butikerna. Dom tar (jul)knäcken på mig.

  3. Bull Says:

    Åhléns är julens motsvarighet till Huset som Gud glömde… Befolkat av zombies och världshistoriens låååångsammaste paketinslagare.
    The horror!

  4. Magnus Says:

    En god vän påstår sig ha läst en undersökning där man mätt upp mäns adrenalinnivåer under den värsta julhandeln och de är i nivå med en stridsflygares enligt honom. Jag vet inte om det är en skröna eller om det stämmer. På något sätt så kan man ju känna att det verkligen tar fram primära beteenden. Det kan jag säga som föredetta stockholmsbo. PUB, Hamngatan, Hötorget, Åhlens är ju rena rama mardrömmen.

  5. jdawg Says:

    ibland inser man att det är rätt gott att vara singel. då kan man ju iallafall smita när svettningarna börja bli för påträngande. å andra sidan får man ju färre julklappar.

  6. Matti Says:

    instant poetry rules, man!
    man förbrukar sånt bara…

  7. kalyana Says:

    hehe, sicken ångest. men varför följa med på sånt man inte vill? märkligt..

    -skogstokug-

  8. Vanja Says:

    Och julen som ska vara så fröjdefull…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: