Madonnan och mamman.

madonna1.jpg

Såg ”Confessions” dvd’n. Igen. Det är nog den bästa live-show jag sett. Sen får alla mina hårdrocksgudar och Bruce Springsteen ursäkta. Men det finns ju flera sidor av en liveshow. Den optimala upplevelsen kan också vara att se originaluppsättningen av Black Sabbath, vilket jag också gjorde i Hultsfred. Då stod tiden still och jag kommer inte ihåg om jag gjorde det, hoppade som en rabiessmittad, eller bara svävade en decimeter över marken. Antagligen det senare.

Men ändå.

Det är som att jämföra äpplen med päron. Om jag fick välja en enda liveshow blir det nog i alla fall ”Confessions”. Den har allt. Den är nyskapande i hela sin uppbyggnad av musik, dans, video, ljud, ljus. Rubbet. Man tappar andan. Vad gjorde då inte publiken vid scenkanten på Wembley?

Igår såg vi Lena Ph & Orup på Chinateatern. Då fick man en ganska bra bild av skillnaderna mellan de båda Madonnorna, tillika mammorna. Om Madonna hade sett de dansare som flankerar Lena & Orup hade hon dött. Ändå var de hyfsat tighta i sina nummer. Men hyfsat räcker ju inte långt i London, Storbritannien, Världen, Universum. Bara i Stockholm.

Och så underbart svensk Lena är med sin lite ursäktande sexighet. Hon kan vara råsexig i ena stunden för att helt avväpna den genom att gå som Ringaren i Notre Dame i den andra. Eller hoppa rep i högklackat. Men det är hennes grej. Och hon är bäst på det.

Det gäller att hitta det man är bäst på och addera sin personliga touch. Då har man sitt framgångsrecept. Tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: