Skit i jobbet!

Så sa min lärare i improvisationsteater igår kväll. ”Om ni känner att ni inte hinner komma hit för att ni har mycket att göra på jobbet föreslår jag att ni inte jobbar den dagen”.

Vilken crazy kille. Bara för att du är adlig och inte behöver jobba som vanligt folk. Säg det till Conny som klottersanerar under Tranebergsbron.

Nåväl. Det var en detalj.

Improvisationsteater skulle lika gärna kunna heta något i stil med; ”Stå på kanten till Helvetesgapet med ryggen vänd utåt, blunda och fall fritt”. Jag har inga problem med nya situationer. Jag gör ett flertal kundpresentationer varje vecka och dagligen löser jag kommunikationsproblem tillsammans med mina kollegor.

Men att fejsa 14 helt nya människor, vars bakgrund förblir dold bakom övningar som enbart går ut på att lära sig deras namn, även om mitt konspiratoriska jag anar en hidden agenda, är faktiskt en speciell känsla. Man hamnar i ett slags undermedvetet överlevnadsvacuum som kittlar ens famlande försök att hitta en trygg punkt i tillvaron.

Under 10 veckor ska vi ska lära oss att samarbeta, improvisera, associera, agera, gestalta och uppträda inför varandra i strumplästen. Och det i ett svart rum med tejpmarkeringar på golvet, spotlights i taket och där skor tamejfan är bannlysta. Det var det första vi fick lära oss och som alla fick en skopa ovett över. ”SKORNA TAR VI AV OSS I KORRIDOREN”. Vi. Det är skolnomenklatur.

Tempot är högt och efter en övning som heter Evolutionen var det dags att dela in sig i grupper om fyra och under två minuter gestalta en historisk händelse på scen. Evolutionen, förresten. Den går ut på att man genomgår tre stadier innan man blir en supermänniska. Från början är man ett ägg och genom att fronta ett annat ägg och köra sten, sax, påse utvecklas den som vinner till nästa steg.

Jag vann första matchen och blev en dinosaurie. Sen vann jag igen och blev en neandertalare. Sen vann jag igen och fick ställa mig på en stol och vråla: ”Jag är en superman”. Och jag ska erkänna att det kändes helt okej att stå där på stolen och se alla ägg, dinosaurier och neandertalare vanka omkring.

Kafferast.

Men ingen vågar liksom ta steget och fråga standardfrågan för att få veta var i hierarkin man är; ”Och vad jobbar du med då?” Vi vet bara hyfsat vad vi heter och att vi är lika tokiga som kastar oss ut för Helvetesgapet. Med ryggen före. Jag ser redan fram emot nästa veckas hopp.

Annonser

3 svar to “Skit i jobbet!”

  1. Madison Says:

    Fniss…du e lite cool fredo! Bara så du vet!
    Och btw, din improteaterlärare har helt rätt.

    Skit i jobbet…för en stund i allafall!

    Vi borde sätta upp en improviserad föreställning i sommar på mosebacke, när vi träffas i sommar…å Vanja måste vara med också, å alla andra som vill.
    Du får skriva manuset och så får du dela ut rollerna några dagar innan till oss som dyker upp. Inget rep utan pang på!

    ”Bloggteatern ger…” 🙂

  2. mymlan Says:

    Det här var fan bland det manligaste jag läst på länge.

  3. Fredo Says:

    Mymlan: Ojdå, det har jag inte reflekterat över. Men det kanske beror på att jag inte är kvinna. Eller nåt. : )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: