Där kaos föds.

Naturens lagar är inte alltid vad de ser ut att vara. Även om de kan te sig obegripliga i största allmänhet. Du känner säkert till att själva gravitationen är lite starkare runt små barn. Speciellt vid matbordet där allt verkar dras till golvet med hisnande fart.

Newton var en uppmärksam kille. För hade han inte fått det där äpplet i huvudet hade vi ju knappast haft någon gravitation. Undrar varför man inte gör lika stora upptäckter idag. Jag tänker närmast på mig själv som allt som oftast står där som Papphammar i ett universum av saker i totalt oordning. I efterdyningarna av julen håller barnens grejor så sakteliga på att ordna in sig i små omloppsbanor. Månar av Lego och ett asteroidbälte av gammalt granbarr skvallrar om att ett Big Bang, om än i liten skala, faktiskt har ägt rum.

Men.

Det finns ett ställe i huset som inte lyder under några som helst lagar. Om du tyckte att filmen Poltergeist, som är min favoritfilm att jämföra med, bjöd på kaos när porten till Infernot öppnades, är det inte mycket du har varit med om. Nä, vad jag menar är ett utrymme på knappt en kvadratmeter med så stor kraft att jag funderar på om jag ska patentera det som en förnyelsebar energikälla.

Jag talar om städskåpet. Detta misslyckande i modern husarkitektur, denna blindtarm i en i övrigt fungerande huskropp. Varje gång jag öppnar det vet jag att kampen mellan mig och dess innehåll slutar med mig som förlorare. Vad är det då som är så jävligt med detta skåp? Låt mig specificera närmare.

Förutom slangen till centraldammsugaren som hänger som en grå utsvulten anaconda trängs också några andra utstötta saker.

1. Innebandyklubban – Vafan gör den i städskåpet över huvudtaget? Den kasar lite närmare dörren varje gång man öppnar, för att slutligen åka ut och iväg över golvet.

2. Skurborste i trä – Var kommer den ifrån och vem har uppfunnit den. Och vad ska man ha den till om man inte bor på ett fartyg? Den står lite stadigare men är en rackare på att koka ihop jävelskap med innebandyklubban.

3. En enmeters stump gardinstång – Är som en berusad tonåring i Hultsfreds Folkets park. Står och vinglar i ett hörn och är jävligt störig. Har fått många smällar med dörren innan den kollapsar med ett metalliskt skrammel och liksom ändå vinner fajten.

4. Strykbrädan – Tillverkad någon gång på 70-talet och gnisslar så fort man tittar på den. Står oftast stadigt men ska alltid gnälla över allt.

5. Iläggsskiva till köksbordet – Står ännu stadigare än strykbrädan men har små låshakar där allt annat fastnar och hugger tag. Den är lite förtjust i dammsugarslangen och släpper aldrig ifrån sig den helt. Går heller inte att avvärja med våld då den är stadigt byggd i någon slags MDF-material. En hård jävel.

6. Golvmopp i plast – En sån där sladdrig en som halkar och fastnar och glider och ramlar. En riktig pain in the ass. Får ta mycket stryk och är den felande länken i hela huset. Gör sitt jobb i sin rätta miljö men beter sig som en idiot i skåpet.

7. Mattpiskare i rotting – En trotjänare från 70-talet som är outslitlig. Är dock lika sladdrig och rund under fötterna som golvmoppen. Får därför minst lika mycket stryk och får stå och skämmas tillsammans med innebandyklubban.

8. Diverse plasthjul – delar från dammsugarmunstycket och från andra oidentifierbara grejer som numera saknar hjul. Där ligger de och åker runt och samlar damm. Sista stället som dammsugs i huset är just golvet i städskåpet. Nästa gång åker de i sophinken. Eller också får de ligga kvar ett tag till.

Där har du kaoset i en lista. Den enda gången som de sakerna hamnar i någon slags ordning.

Var är ditt kaos?

3 svar to “Där kaos föds.”

  1. Ulrika Says:

    Skåpet med olika slags plastbyttor, ovanför kylskåpet. Varje gång man ska ha ut något därifrån får man minst tre grejer i huvudet. Och man hittar aldrig matchande lock och bytta.

  2. Vanja Says:

    Du berättar om ett kaos som tycks likna mitt! Men din beskrivning var mer acceptabel då du trots allt verkar ha någon slags personlig anknytning till dina skåpsinvånare. Något jag beundrar dig för.

    Från mitt städskåp rasar allt ut i en klump (eller var och en för sig med olika skrammel-ljud) och jag har aldrig brytt mig om att känna efter hur de känns var och en för sig. De är och förblir en jobbig städskåpsklump.

    Ett annat kaos är däremot skafferiet. Det var tänkt att bli ett mycket strukturerat skåp där olika mjölsorter, ris, flingor och floursocker skulle flytta in i olika stora (och vackra) glasbehållare med lock. Det var bara det att locken hade ett förargligt handtag på ovansidan vilket gjorde att de inte gick att stapla så snyggt. Vilket i sin tur resulterade i att allt löst visserligen är samlat i jättevackra glasbehållare med lock, men i ett alldeles okontrollerat myller. Sorgligt att min vision inte höll. Den som tycktes mig så verklig.

  3. Saker som också har varit | DeepeditionDeepedition Says:

    […] bäst när han släpper försöken att vara höglitterär och landar i kåserande om vardagen. Som här. 1. Innebandyklubban – Vafan gör den i städskåpet över huvudtaget? Den kasar lite […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: