Oslipad amandiamant.

Den är inte ny och du har säkert redan hört den på radion några gånger. Amanda Jenssens studioinspelade låt ”Do you love me”. Vad är det med det? undrar du säkert. Well, jag vill bara belysa hur tv-underhållning börjar som något välsmakande men som kommer ut bakvägen och luktar skit.

Under hela Idol var Amanda den coolaste av dem alla och Swartling och jag var överrens. Hon är fan en vinnare, kommer jag ihåg att jag sa och kände ståpälsen på armen. Hon svepte genom hela tävlingen på sitt eget sätt och sjöng hellre än bra, men klarade sig på sin coolhet och sitt teatraliska sätt. Hon var charmig helt enkelt.

Charm är oftast grundat i någon slags defekt. I förra Melodifestivalen fick vi prov på en kombo av skelögdhet och falsksång. Den stelopererade lärarinnan med gitarren sjöng skiten ur sina konkurrenter genom att just inte sjunga bra och att bara sitta där och skela lite. Men på skiva både såg hon ut och lät som någon helt annan. En vanlig, tråkig och perfekt artist som ingen lägger märke till efter några veckor.

Jag är rädd att Amanda kommer att gå samma öde till mötes om hon inte gör som Robyn. I studion fixas och trixas det med röstlägen så att det blir ”rätt”. Man samtidigt sticker man kniven i charmen, som exploderar i ansiktet på publiken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: