Härdsmälta.

walkman1.jpg

walkman31.jpg

När det blir sånt där gött vårväder kan jag inte låta bli att ta en sväng i förrådet (vad gör du när det är gött vårväder?). Där finns det mesta och ligger i ett slags ordnat kaos. Och om jag efter en stund kommer på bättre tankar än att städa upp i skiten händer det att jag tar en tidsresa till 80-talet. På en av hyllorna ligger en låda med gamla kasettband. Det är ju sånt man bara inte kan slänga. Eller?

Maxell, BASF och TDK heter de och på ryggarna står det till exempel RAKT ÖVER DISC 1, Blandat blandannat, MAX MIX 4 och 60-tal (tydligen). Där finns också en annan dinosaurie. Den har kallats Freestyle, Sony Walkman eller bara Walkman. Det här är en Panasonic AUTO REVERSE, vilket betyder att man med en knapptryckning kan lyssna på bandets andra sida utan att ta ut det. På den tiden var det antagligen lika revolutionerande som iPods shufflefunktion.

Jag får den briljanta idén att ta in den för att kolla om den fungerar. Det är antagligen bara att byta batterier. Jag står i köket och fipplar ur de gamla och sätter i två fräscha 1,5 Volts. Snart kommer jag att få uppleva, om än knastrigt och svajigt, lite toner från förr. Jag går ut i hallen för att hämta hörlurarna när en konstig lukt träffar min näsa som ett finskt spjut. Samtidigt hojtar min fru från övervåningen och undrar vad det är som stinker.

Jag kommer ut i köket och möts av en syn som liksom inte kopplar i huvudet. En vit rökpelare dansar ut från Panasonic AUTO REVERSE och jag blir stående i steget medan min hjärna försöker fatta, dels vad den ska göra härnäst, men också hur det som händer verkligen kan hända. Jag låter således ryggmärgen ta över och kastar spelaren i vasken, ett bättre alternativ än att låta den fjutta eld på ekbordet.

Så lägger sig röken och hjärtat hoppar ur halsgropen och tillbaka till bröstet. Det var inte bara mitt huvud som drabbades av kortslutning när jag fick för mig att återuppliva, inte återuppleva, 80-talet. Min bror, elektroingenjören, får förklara vad som egentligen hände.

En sak är i alla fall säker. Ge fan i det förgågna. Låt det ligga i en låda i förrådet. För alltid.

Annonser

3 svar to “Härdsmälta.”

  1. Ulrika Says:

    Det här låter allvarligt.
    Låt oss inte sväva i ovisshet alltför länge.

  2. livsglimtar Says:

    När våren börjar pocka på då går jag ut en sväng med hunden och blir tårögd över att alla knoppar orkar komma år efter år.
    Jag blev lycklig av att läsa om min tids tekniska utveckling eller rättare sagt den tid jag fattade vad man gjorde med alla manicker.
    I nutid känner jag mig som en teknisk idiot och det står jag för, så auto reverse är trygga ord för mig.
    Lite läbbigt med rökpelaren och det som kunde ha hänt…

  3. madison Says:

    Heh…kassettband. Ett sidoprojekt vid sidan om cdhyllan kanske? Alla obskyra grejer som finns på tape är ju nästan fängelsestraff på!!

    Jag har ett maxellband med Modern Talking på.

    Skjut mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: