Tre Bimbos och en välhängd biff.

En buljong är ett koncentrat av smaker. Ett nerkok av kärlek och fina råvaror. Det här är en buljong, dock något utspädd,  av bokstäver jag vill bjuda dig på eftersom du inte kunde vara med i fredags kväll.

Plats: Magnus & Magnus i Göteborg. Även kallad M2. Som Melkers F12 fast med närvaro, känsla och finess. Smaka på den, Melker. Jag och min bror brukar ta små gourmétutflykter när andan faller på. Och när plånboken behöver skummas av.

Vi hade bokat bord till kl. 21 och när vi kommer dit är det bara fyra sällskap i lokalen. Unga söta paret, äldre söta paret, de tre musikerkillarna med truckerkeps och så Tre Bimbos. Vem ska bort? är den naturliga frågan och jag gissar att du också väljer Tre Bimbos. Men låt mig återkomma till dem lite längre fram.

Lokalen kändes hemtrevlig och elegant och serveringspersonalen var avslappnat proffsig, inte med ett kvastskaft uppkört i baken som på till exempel Grodan eller Gondolen. Vår kille pratade ömsom engelska, ömsom på bruten holländska och jag kunde även ana lite italienska. Han var mycket riktigt Holländare. Och Italienare. Och hade varit till sjöss och ”sett världen”.

Vi slog till på en fyrarätters med det exklusiva vinpaketet. Det glittrade till i ögonen på kyparen och vi förstod att något stort var på gång. Först, en liten amuse i form av någon slags lammskiva med ett skum på. Alltid kul med ammisar. Och skum. Pyttesmå överraskningar som betyder så mycket.

Första vinet kom seglande och inte vilket som helst. Han presenterade det som Chablisens Rolls Royce. Eller som vi brukar säga: rojs rojs. Och det var verkligen härligt på alla sätt. Till det, första rätten bestående av havskräfta med någon slags puré och på toppen – lardo, som inte är att förväxla med ”lard” (speck) utan är italienska för bacon. Och så lite balsamkrusiduller och majonäsduttar med nåt fränt krisp i. Mums.

Sällskapet vid vår sida, som vi kan kalla Tre Bimbos, började nu pocka på uppmärksamheten genom att göra något ingen frisk människa skulle komma på att göra på en restaurang. Killen, en lätt solbränd Sten & Stanley-casanova, hade med sig ett blont bombnedslag och en brunhårig landmina. Av konversationen att döma var målet med kvällen att utbyta kroppsvätskor på alla kända och okända sätt.

Så händer det. På en given signal drar alla tre ut sina stolar och kryper under sitt bord. Du hörde rätt.  De ligger på alla fyra under sitt bord och gör fan vet jag.

Vin nummer två kommer in och vi får veta att det innehåller fem vita druvor. Killen som levererar det till restaurangen är tydligen helt galen, men det är inget att bry sig om, säger kyparen. Bara han levererar bra viner, får han vara hur galen som helst. Tre Bimbos ligger kvar under sitt bord. De tisslar och tasslar.

Maten består av sida från gris som fått ugnsbaka i 70 grader i 15 timmar. Under tiden har man spelat klassisk musik, masserat den med vin och örter och även låtit den titta på Stanley Kubricks Barry Lyndon. Typ.

Tre Bimbos kommer nu upp från sin position på golvet. Så säger casanovan: Nä, vi hittade inte ditt örhänge. Visst. My ass att det var det ni letade efter, tänker jag men blir inte klokare för det.

Grisen faller sönder och påminner lite om oxbringa. Ett nytt skum gömmer godsaker under som är lite rökta, knapriga, syrliga och söta. Och så det galna vinet till. Galet gott.

Sen kommer det röda vinet. Ett Schatå nöff dö papp, 2004. Fruktansvärt ful etikett. Men skönhet kommer som bekant inifrån. Jag närmar mig glaset, helt oskyddad och inte alls förberedd på det som händer. En röd djävulsarm flyger upp och griper tag om näsan. Och där blir den sittande. En riktig bouquetbox, rakt i plytet. Men det var härlig. Vinet ville liksom visa vem som bestämmer.

Maten är halländsk biff med lökringar, vinkokt lök och potatiskaka. Låter simpelt men tillsammans med vinet utgör det anledningen till mitt matintresse. Jag märker att jag tömmer glaset fortare än tidigare och kyparen är inte långsam med att bjuda på en skvätt till. Djävulsarmen behåller greppet ett tag till.

Tre Bimbos. Vad pysslar de med nu? kanske du undrar. Jo, nu är det dags igen. Alla kryper under bordet och tisslar och tasslar. Jag får fortfarande inte ihop det. Är det en lek? Är det fullt normalt på restauranger i Göteborg? Är det dolda kameran? Nåja, det är dags för dessert.

Rödbetor brukar inte komma sist men nu gör de det, tillsammans med timjanglass, rödbetsyoghurt och sesambräck i smulform. Ett sött vin till det som är så kaxigt att etiketten bara berättar vad det heter, inget annat.

Tre Bimbos kommer upp igen och jag är såååå nära att fråga dem vad de sysslar med, men ändrar mig. Jag får ju inte tappa koncentrationen. Vi börjar snacka om Absint och andra spritdrycker, vilket kyparen snappar upp. Några sekunder senare står det två shots med Absint på bordet. Kyparen flinar och nickar. Han bjuder igen.

Så, kaffe och kyparen väljer rom som avec. Men så ändrar han sig och ger oss konjak istället. Inte mig emot. Ihop med den lilla tryffelbiten blir det en fin avslutning på ett restaurangbesök som bjöd på det mesta. Även om vissa inslag för alltid kommer att förbli obegripliga.

10 svar to “Tre Bimbos och en välhängd biff.”

  1. Madison Says:

    Hmm…jag kommer osökt in på ”Brakfesten”…har du sett den? En fransk rulle, tror jag. Den är också lite galen. Förövrigt ska man nog inte vistas i Göteborg…de är inte som oss andra!

    Annars bra som alltid fredomannen. Du är bra!

  2. Ulrika Says:

    Göteborg måste ha haft en god inverkan på dej.
    Jättebra!

  3. ML Says:

    Haha. Mkt roande hur du lyckas hamna i alla möjliga och omöjliga situationer.

  4. johnny Says:

    skön, målande läsning. antar att du behövde spara dig till kvällen eftersom lunchen blåste bort med tidigare nämda orkanvindar…:-)

  5. lord Fredruk Says:

    Vad sysslar de med på Spyan? Självklart var de under bordet och snortade. De hade bara missuppfattat det där med att dra diskret. Fråga Madison om du vill veta hur man gör.

  6. Fredo Says:

    Ulrika: Mycket good inverkan.

    Jompa: Ja, jag har egentligen ingen riktigt bra anledning till att lunchen blåste bort. Men jag tror att jag tog mig vatten över huvudet när det gällde att planera in alla möten. Vi får ta en rain check. Så. Nu är jag klar med putslustigheter för den här gången. : )

    Lord: Inte Spyan. Magnus&Magnus. I Göteborg. Ett flaskkast från Blizz.

  7. lord Fredruk Says:

    Snark. Det var en jämförelse. Jag vet väl förfan vad M2 är.

  8. Fredo Says:

    Ok. Jag trodde du var humorbefriad😉

  9. lord Fredruk Says:

    Inte helt, men av somliga sedd som farligt nära.

  10. Fredo Says:

    Varför har du ingen blogg? Gubbtjyv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: