Mitt Matrix.

”Let me tell you why you’re here. You’re here because you know something. What you know you can’t explain, but you feel it. You’ve felt it your entire life, that there’s something wrong with the world. You don’t know what it is, but it’s there, like a splinter in your mind, driving you mad. It is this feeling that has brought you to me. Do you know what I’m talking about?”

(Morpheus i The Matrix, 1999)

Jag har väntat länge på att få använda den här inledningen. Men det har liksom inte funnits någon anledning tidigare. Förrän idag. Det var idag jag fick bevis på att det vi kallar verkligheten egentligen inte är något annat än The Matrix.

Dagen började med fåglar på LSD och solstrålar som strimlade gardinen på sin väg in i sovrummet. Jag kände att det väl kunde bli den bästa dagen hittills i år. Det skulle ju dessutom bli lite varmare.

Säkert.

På jobbet gick saker och ting i en slags loop och vi fann oss sittande i ett möte där alla hade olika uppfattning om vad vi pratade om sist och vad som skulle göras. Där någonstans tror jag att hela skiten började.

När det var dags att åka hem via tunnelbanan möttes jag av ett veritabelt menageri, fast av människor. Hela perrongen var full av frustrerade själar som bara ville hem. Inget annat. Just det, som i filmen Falling Down. Jag gick sakta genom folkmassan och spelade ovetande och opåverkad av dess blickar. Jag befann mig i en annan film – Dawn of the dead.

Minst hälften av folket stod med sina mobiler i örat och med rynkade pannor. Jag tog knappt notis och fortsatte till andra sidan av perrongen. Jag kunde läsa på skylten i taket att en lastbilschaufför hade rammat en bropelare mitt i stan, vilket gav dominoeffekten ett nytt ansikte. Kanske hade han haft en tyst minut under tiden han körde eller så var han bara full, som de flesta pappskallar som brukar ramma betongpelare i huvudstaden. Ibland är det på vägen, ibland på vattnet.

Jag bestämde mig för att strunta i att vänta på ingenting eftersom tågen gick via så kallat enkelspår. Det är ungefär som om du skulle tävla i barr och plötsligt få ena armen avsliten av en nyvaken grizzlybjörn. Går sådär. Jag gick upp på gatan och flackade med blicken. Solen värmde men var mest ett irritationsmoment. Folk på språng överallt och ingen visste vad som skulle möta dem under jord.

Jag gick ner igen och tänkte kanske att det hade släppt. Och det hade det. Konstigt. Skulle det äntligen vända? Jag hoppade på nästa tåg och fick veta att det skulle åka en station men sedan bli stående igen. I 20 minuter. Jag satt där med tom blick och tittade ut på folk som gick förbi. Det var då den svarta katten dök upp. Fast i form av en skäggig kille i täckjacka, slitna byxor och med en ciggstump i munnen.

Han kom från vänster och sög på ciggen när han passerade fönstret. Så tittade jag ner på iPoden som hade slutat spela, jag tittade ut igen efter ett ögonblick och då kom killen förbi igen. Från vänster. Med ciggen i munnen. Exakt som första gången.

Whoa. Déjà vu.
[Everyone freezes right in their tracks]
Trinity
: What did you just say?
Neo
: Nothing. Just had a little déjà vu.
Trinity
: What did you see?
Cypher: What happened?
Neo
: A black cat went past us, and then another that looked just like it.
Trinity
: How much like it? Was it the same cat?
Neo
: It might have been. I’m not sure.

Håller jag på att bli galen, är jag det redan eller har jag alltid varit det? Antagligen är svaret ”ja” på alla punkter. Så sa plötsligt en hurtig röst i högtalarna, med hög koncentration ironi, att vi tyvärr måste bryta den trevliga pausen och rulla vidare. De återstående stationerna löpte på fint och vi skulle snart vara framme vid knutpunkten där jag brukar byta till buss. Jag vet. Att bo på landet är lite meckigt med byten och sånt. Det är därför det går käpprätt åt helvete när trafikanter, som egentligen borde vara klädda i vit syntetväst med kedjor och läderremmar, vimsar runt och krockar med fundament vårt samhälle vilar på.

Jag hade suttit i bussen ett tag, rattat runt med iPoden utan att hitta något bra bland alla 1000 låtar när jag såg något egendomligt utanför. En kvinna som var på väg till bussen bredvid hade en fläck som sträckte sig från skrevet ner till foten på ena byxbenet. Det såg ut som om hon hade kissat på sig. Ja, det gjorde det. Men hon såg inte ut som någon som kissar på sig. Hur nu en sådan ser ut.

Hon irrade runt ett tag och kom sedan på att det var min buss hon skulle med. Och när hon kom in blev jag och övriga passagerare varse om det jag för en stund sedan hade misstänkt. En stark lukt av piss (tillåt mig kalla urin i byxa för sitt rätta namn) lade sig, inte som en slöja över oss, utan mer knockade oss av våra stolar. Jag var ju lite mer förberedd än övriga, men kände ändå att nu hade väl ändå bägaren runnit över. I dubbel bemärkelse.

Jag bjöds på ett tuggummi av kvinnan intill mig och jag undrade egentligen hur hon tänkte att jag skulle göra. Trycka upp det i näsan eller tugga som vanligt och kanske stryka lite med pepparmintssaliv under näsan på bästa fotbollsspelarmanér. Jag nöjde mig med att tugga, idiotstirra ut genom sidorutan och tänka för mig själv om allt det som hade hänt under dagen hade fläkt upp ett sår i systemet, så att allt ont kunde blöda ut och drabba mig som en tsunami av negativ energi.

Det var inget jag fick något svar på då. Och nu när jag sitter och just har skrivit klart har jag inte heller något svar. Jag vet bara att det är någonting jag vet, men har svårt att förklara.

Welcome to the real world.

4 svar to “Mitt Matrix.”

  1. Axel Says:

    Och här sitter jag vid midnatt och lusläser dina alster. Väl kretat. Men du glömde väl att du inte fick köpa pilsner? Eller hände det inte i den riktiga världen. Petit fromage, på dig.

  2. Anders Says:

    He he he, väldigt roligt. Dags för det röda pillret?

  3. kontaktmannen Says:

    Låter ungefär som när jag färdas i buss över Hisingen efter en blöt Resumébarskväll. Inget att oroa sig för alltså.

  4. deep.edition » Läs för fan Says:

    […] har väntat på att få använda några schyssta citat från Matrix. Själv tycker jag ibland livet är […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: