Instängd.

Rubriken syftar på en skräckis jag såg för ett år sedan och som var ganska bra. Tills de så kallade monstren dök upp. Skräckisar blir aldrig bra när man får se ett fanskap med yxan i högsta hugg och med förvriden kropp jaga skiten ur ett tonårsgäng en kulen natt. Även om det är precis vad jag är uppvuxen med.

Det bästa i filmen var istället när man inte visste vad som skulle hända eller när en av deltagarna i grottan fastnade med sin ryggsäck i en trång passage. Ensam. Med en lampa som höll på att slockna. Då kommer skräcken smygande. Inifrån.

Därför är det dödsdömt redan på pappret när Hollywoods skräckproducenter kommer på den briljanta idén att låta två skräckfigurer mötas i en duell. Två pissiga exempel är Freddy Krueger vs. Jason och Alien vs. Predator. Där har vi samma klass som Göta Kanal 2 – det är varken läskigt, roligt eller underhållande. Bara tråkigt.

Det var en gång en familj i Österrikiska Amstetten. De levde i en stad med 20.000 invånare och allt var frid och fröjd. På utsidan. På insidan bedrevs terror av högsta klass. En terror som är vanligare än man tror, den mot de egna. De som litar på dig, de som gör som du säger. De som älskar dig.

Under Aktuellts reportage ikväll ställdes såklart en massa frågor. Hur kunde socialtjänsten undvika att märka att något inte stod rätt till? Varför misstänkte inte grannarna att mannen i det vita huset var en manlig variant av Hans & Greta-häxan? Men den kanske mest intressanta frågan var varför inte dottern eller barnen kunde eller försökte fly.

Skulle de fly till tryggheten utanför? Vaddå för trygghet? Deras värld bestod ju av en trång källare med allt man kunde tänka sig – mat, kläder, toalett, visserligen inget dagsljus men matta på golvet och helkaklat badrum. Och så kärlek förstås. Från pappa. Och morfar. I en och samma skepnad.

Där känner åtminstone jag att det hugger till lite i magen.

När jag tänkte på hur jag skulle skriva den här texten var det inte självklart att jag skulle göra det alls. Det kommer ju ältas i veckor om det och kanske uppdagas fler fall efteråt. En olycka kommer ju sällan ensam. Jag tänkte också att ganska många människor redan tänker vilket ärkesvin och djävul pappan är som kunde göra så mot sin familj.

Men nu har jag satt det i ett perspektiv, om än ett ovanligt sådant. Och det kanske får dig som läser att fundera lite kring människan och hur fantastisk hon kan vara, tillika skräckinjagande.

Det kan vara du. Det kan vara jag.

Det kan vara den du älskar.

Ett svar to “Instängd.”

  1. kontaktmannen Says:

    Jo, ett just snyggt porträtt över mänsklighetens sämre sidor. Storyn hade kunna vara hämtad ur ett manus från Pittsburgh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: