Känd från radio.

En sensommardag för några år sedan promenerade jag förbi Hannas Krog, genom vars fönster jag fick syn på Eric Gadd. Rent reflexmässigt hälsade jag och Eric hälsade tillbaka. Först då insåg jag att jag inte kände honom, bara att han var känd. Och han tänkte säkert: Fan, honom känner ju inte jag, han måste hälsa bara för att jag är känd. Pucko.

Idag när jag står och pratar med en kollega utanför kontoret kommer Peter Öhrn gående och han tittar på mig, hälsar och tror att han känner mig. Visserligen jobbade jag med Röda Korset för många år sedan, där han var generalsekreterare, men att han skulle komma ihåg mig är lika troligt som om jag skulle komma ihåg namnet på dörrvakten i Blomstermåla som bad mig gå några varv till i den 20 grader kalla januarinatten, innan jag fick komma in och se Lili & Susie 1987.

Ibland är det skönt att uppleva lite kändisstatus. Men jag antar att jag och universum är kvitt nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: