När det knullar i munnen.

Ja, jag tyckte det var dags för ett spekulativt uttryck. Men jag skulle aldrig göra det utan relevans. Jag talar om en upplevelse som i vanliga fall brukar begränsa sig till syn och smak. Nu skulle även känsel, hörsel och lukt få vara med.

Restaurangen heter Frantzén/Lindeberg och ligger i Gamla stan. Det är ett ”hål i väggen” en halv trappa upp och vi besökte den för några veckor sedan. Anledningen till att jag inte skrivit om den tidigare är att jag har legat medvetslös av alla intryck besöket gav.

Jag tänker inte skriva om alla tio rätter på menyn, bara om de som skiljer sig från det jag, och kanske även du, förknippar med en restaurang. Jag kommer säkert även missa någon viktig detalj, men då får du själv göra ett besök. Och det är inget tips. Det är en uppmaning.

Efter diverse smårätter omringade av franska uttryck, 100-årig balsamvinäger, sot, dykplockade norska pilgrimsmusslor, snigelrom och gårdsgris från Mellerud som fått confitera i det egna fettet i tre dagar, var det dags för den första upplevelsen jag sent ska glömma.

Osttallrik låter ju lite trist, eller hur? Om jag istället ger dig Tour de France pirrar det kanske lite extra. Om jag även säger ”Kommentator: Ulf Elfving” kanske du ramlar av stolen av förvåning. Den risiga bilden nedan visar en plexiglastallrik med en bild av Frankrike i botten. På den, Tour de France utmarkerad med ett streck och på den; fem ostbitar med start i Bretagne och målgång i Paris.

Vid sidan av tallriken kom en iPod med en liten högtalare ur vilken Ulf Elfvings röst hördes. De olika ostarna fick symbolisera de tävlande och för dagen såg ”Rocheforten extra stark ut”.

Sen kom Cheeseburgare 2.0 som var en hamburgare i miniatyr i en lika liten papplåda. Men istället för kött, ost, sallad och bröd var det en slags dessert med choklad, kex och två små flaskor med ”senap och ketchup” som hade bytts ut mot mango- och hallonsås.

Och när vi trodde att allt var klart för betalning kom det här in:

En fräschör i form av kolsyreis under lock med hål man hällde vatten genom, därav dimman som omslöt oss som en kall kram. På själva locket låg två skedar med eucalyptusgojs och sånt där som hette Pop Rocks på 80-talet som exploderade i munnen och som egentligen är någon slags kolsyra inuti små sockerpärlor.

Och när vi trodde att allt var klart för betalning kom det här in:

Det här är en bild från frukostbordet dagen efter. I den bruna papperspåsen vi fick låg en liten limpa, en miniburk med hallonmarmelad, en påse müsli och en tryffel att avsluta den franska frukosten med – om man mot alla odds kände ett behov av något sött.

Jag kommer aldrig att glömma den där kvällen. Och jag kommer antagligen heller aldrig återvända, då man för samma pengar kan få en resa till New York, inklusive en Big Mac på 42nd street.

2 svar to “När det knullar i munnen.”

  1. Madison Says:

    Hmm…du borde skriva en bok hur att leva eftersom du fattat vad detta jordelivet går ut på!

    Nästa gång åker du till New York och käkar på dyrkalasrestaurang!

  2. Lotta Says:

    Herregud vilken upplevelse! Oj så skoj att läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: