Skitreklam.

Efter att ha sett reklamblocken på TV4 igår kväll undrar jag: ”Vafan håller ni på med?”

Ni som är mina kollegor, ni som är de bästa på reklam i Sverige, hur kan ni prutta ur er så mycket idiotisk smörja? Hur är det möjligt?

Visst, alla adaptioner som görs med de utländska företagens hårda nypor kring byråns pung är inte så mycket att göra något åt. De har nästan lyckats nischa in sig som ”så dumt att det blir kul”. Och det förstår folk, men blir inte desto mindre förolämpade för det. Men den där andra reklamen, som vill så mycket, men som faller pladask 10 meter före målsnöret, det är den jag talar om.

Jag har en teori om att kunskapsnivån har urlakats kraftigt och att det främst gäller marknadsavdelningarna på företagen snarare än hos byråerna. På byråerna är det istället modet som underminerats, som en konsekvens av marknadsavdelningarnas okunskap.

Om det inte är så blir jag orolig.

Hur ska vi rädda svensk reklam ifrån att försvinna ner i okunskapens träsk?

4 svar to “Skitreklam.”

  1. Mattias Says:

    Jag hoppas också att det är kundens fel.
    Jag har själv märkt det på vår inhouse byrå de vågar inte utmana utan går på säkra kort. Vad säger det som självförtroende och självkänsla.

    Jag säger som Steve Jobs sa för ett tag sedan:
    Folk vet inte vad de vill ha innan det får det i sin hand.

  2. kontaktmannen Says:

    Vi måste börja redan i skolan, slå i ungarna från början att allt är möjligt och att det är bättre att chansa än att fega. Visst låter det amerikanskt och sett ur socialistglasögon är alla marknadsaktiviteter av ondo. Ganska likt teknikers perspektiv f ö.
    Den svenska lösa magen är roten till problemet.

  3. Per T Says:

    Ja, fy fan … det är mycket, mycket som inte alls är kul. Som får en att fundera på om alt har gått i stå. Samtidigt tror jag inte att man ska underskatta effekten av all denna ”lågt stående” reklam: jag tror att den fungerar bättre än jag skulle önska, och mao faktiskt är bra. Det är nog så att den som faktiskt bryr sig om reklam, ofta är en rätt dålig bedömare av densamma …

    Vad gäller kunderna fick jag en mycket bättre förklaring till allt detta häromdagen. Kunderna kan inte för lite, de kan för mycket. De VET vad som är bra reklam, vad som har funkat förr, hur den ska mätas etc. Eftersom den ansvarige hos kunden är rädd att sumpa jobbet, håller de sig tlll det beprövade och traditionella. De är helt enkelt fega.

    Samtidigt blir kreatörer och andra på byråerna allt mer okunniga. De är skolade på reklam- och designutbildningar, de äter, dricker och lever reklam, etc. De lever sällan i samma verklighet som konsumenterna de ska tala med (eller företagsledarna, för den delen).

  4. Per Robert Öhlin Says:

    Utbildning, fostran och kultur. Det senare är utan tvekan det viktigaste. Ett projekt består av många människor som måste samspela. Av tio personer kanske det på sin höjd är en som ser möjligheter och har visioner. Men det räcker sällan när resten faller in i kommittetänkande och en kanske står och väger mittemellan de två lägren.

    Delar man inte samma grundsyn på hur man ska förändras är det oerhört svårt att förändra saker och ting. Och det gör man sällan, enligt min mening.

    Jag vet inte hur många gånger organsiationer har bett mig att hjälpa dem att bli kreativare. Min första frågor rör sig kring motiv och uppoffring. Varför vill ni bli mer kreativa? Och vad är ni beredda att offra för den saken?

    När jag ser mig omkring i dessa organisationer märker jag hur ytlig denna önskan om att bli mer kreativ ofta är. Det ser man när man tittar lite djupare och ser kulturella och kontextuella skäl till att organisationen står där den står idag. Och i samma stund jag för upp dessa skäl till ytan så blir det ofta helt annat ljud i skällan. Det visar sig ofta att just kulturbärarna är ytterst svåra att förändra.

    Oftast vänder de sig till mig för att de upplever sig själva som tråkiga, för lite »poppiga« och »fräsiga«. Det är fel bevekelsegrund, anser jag. Man är (organisationen alltså) den man är och man blir den man blir i relation med sina sociala kontakter. Där är utgångspunkten, vilket gör att jag på fullt allvar vågar hävda att även den mest konservativa organisationen kan hitta vägar att bli mer kreativa utan att klä på sig clownkostymen.

    Det handlar om att leta på djupet, leta efter vem man är, på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: