Skridsko-Hitler.

Det finns ett fenomen som kallas skridskodisco. Det är inte bara ett härligt ord, barnen fullkomligt älskar att åka skridskodisco i ishallen på torsdagarna. Och när man ser dem förstår man varför. De ser ut som miniatyrer av huvudrollsinnehavarna i valfritt kärleksdrama; medan man själv känner sig som Winston Churchill efter andra världskriget.

I hallen råder inga särskilda regler om åt vilket håll man bör åka, det påminner mest om Kungsgatan vid omläggningen till högertrafik 1967. Vissa gäng rör sig motsols medan andra skär rakt igenom och åker slalom mellan de mötande. Ibland tror man att man befinner sig i CERN, i den där tunneln där forskarna tänker sig att kunna simulera ögonblicket för The Big Bang. Jag säger så här, lägg ner den anläggningen, spara miljarder och kom till ishallen istället. Jag lovar att samma studier kan göras där. Fast istället för protoner har vi 10-åringar i gallerhjälm som åker framåt och tittar bakåt.

I övrigt råder hjälmtvång på isen och det gäller även oss vuxna. Framförallt för att vi ska utgöra goda exempel, men också för att skydda det lilla av värde vi har kvar av våra långsamt förruttnande kroppar. Jag har ännu inte skaffat hjälm utan glider runt i min AIK-mössa, med en liten förhoppning om att någon kanske ska tro att jag är en före detta Elitseriespelare. Det tar dock inte lång tid innan alla är försäkrade om motsatsen.

Jag VET att jag gör något olagligt, ändå gör jag det. Känner du igen dig? Då kan jag bara lugna dig med att det antagligen är en högst mänsklig egenskap. Plötsligt sprakar det till i högtalarsystemet och ”Disco inferno” bryts av ett meddelande.

”Ja, då vill vi påminna om att det är hjälmtvång på isen. Alltså, hjälmtvång för ALLA på isen.”

”Disco inferno” börjar dunka igen och jag kastar en blick upp på läktaren bakom speakerbåset. Och där står han. Skridsko-Hitler. Han står med armarna i kors och man uppfattar bara hans siluette. Men desto tydligare blir rörelsen han gör med tydlig adress mot mig – fingret pekande mot sitt huvud. Och det betyder inte ”Titta, vilken fin mössa jag har” utan ”Din dumma gnagaridiot, ta på dig hjälmen om du ska vara på isen”.

Det är inte utan att man får en mixad känsla av ”Nu sjunker jag igenom isen av skam” och ”Nu hoppar jag upp på läktaren och sliter av hans huvud och skiter ner i hans hals”. Jag gör inget av det. Jag glider bara vidare och mumlar ”Vem tror han att han är, jag är väl för fan vuxen?”.

På torsdag är det dags igen. Men då är det jag som har skaffat hjälm. Man vill ju inte dra på sig ytterligare en högtalarutskällning; detta Lutherska gissel.

Annonser

5 svar to “Skridsko-Hitler.”

  1. Johnny Says:

    Haha, underbart. Har varit där själv, glad att jag slipper nu. Men vem vet, en dag kanske jag står där igen, mitt i farleden där alla susar fram utan att veta vad fan dom håller på med. Hjälmen skulle jag nog inte våga lämna hemma:-)

  2. David Says:

    Haha, rätt åt dig! 😉

  3. Nina Says:

    Men, ingen är ju snygg i hjälm liksom.

  4. Per Robert Öhlin Says:

    Träffsäkert och roligt. Det får mig att minnas det absolut roligaste jag visste när jag var i gymnasieåldern, nämligen att åka rullskridskor i marmorhallarna. I diskjockeybåset stod Micke Bedrup och viftade med armarna och vi åkte och dansade (nåja) till den bästa musik som någonsin gjorts: sjuttiotalssoul, funk och disco. Ja jävlar, det var tider det.

  5. second hand wedding dresses Says:

    One more thing that I desire to share here is that, doesn’t matter what you are using free blogging service however if you donít update your weblog on daily basis then itís no more importance.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: