Samhällets fiende nummer 1?

Det finns många sätt att bli förnedrad på. I den kriminella världen räcker det med att bli offentligt avvisad. Den kastrering av anseendet det innebär är oåterkallelig. All så kallad respekt som under år har fått växa till sig går med ens upp i rök; som ett cigarrbloss i decembernatten. Om man inte gör något åt saken inom kort.

I de flesta fall rör det sig om bråk i köer utanför restauranger och danshak i större städer eller förorter. Och i de flesta fall kan de kopplas ihop med den undre världen. Utom möjligen i ett fall. Sommaren 2000 avlossades ett skott på en restaurang i Sundsvall, sedan en man blivit avvisad. Ingen skadades, men en dansbandsmusiker i lokalen var mycket nära att träffas. Frågan är om man kan klandra den undre världen för det. Genom att bli dansbandsmusiker har man automatiskt utsatt sig för en risk.

Nåväl.

Nu är skadan lite större ändå eftersom den senaste skottlossningen, och som jag själv upptäckte att jag reagerade på med ett ”jaha”, har inträffat utanför en statlig verksamhet. Det är Svenska Spels Casino Cosmopol i Stockholm som nu hamnat i siktet för den grävande journalistiken. För den som vågar. Och det är inte utan att man kan dra paralleller till 20-talets Chicago.

Den som kan sin maffiahistoria vet att Al Capone var ”Public Enemy Number One” men också den enskilt störste välgörenhetsidkaren, som hjälpte de svaga och fattiga i staden med generösa gåvor. Svenska Spel må inbringa miljarder till svensk idrott, vilket i sig är en alternativ väg för många som hamnat snett i livet. Men till vilket pris finansieras den svenska idrottsrörelsen?

Jämför möjligheten för någon att kunna gå med i en boxningsklubb istället för att slå ner folk på stan, med Jack Vegasmaskinerna som möjliggör inkörsporten till ett livslångt spelberoende och efterföljande kriminellt liv, och du kan själv se paradoxen. Det handlar om ansvar, och utan att gå för djupt i Svenska Spels verksamhet bör nämnas att de även aktivt satsar pengar på ett program för spelberoende. Men jag tror att de skulle kunna göra mer än så, tillsammans med rättsväsende och sociala myndigheter.

Det är lätt att lägga skulden på staten och ett enskilt bolag. Vi glömmer bort ansvaret för våra egna liv och handlingar, även om det är lättare sagt än gjort för många. Jag tror på att börja från grunden. Att ge den där killen (det oftast handlar om) den respekt han förtjänar, så att han slipper bygga den genom att gå över andra och slutligen bevisa den genom ett skott i natten.

Det ansvaret, kära medborgare, ligger hos dig och mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: