En text om förebilder.

Jag har just kommit tillbaka från en rask promenad på 7,5 kilometer runt våra ägor på ön. Det bästa med långpromenader, förutom att man får en varm kropp, är att det dyker upp saker att skriva om. Jag tänker på och ser fram emot programmet ”Tennisprinsarna” som går klockan 20:00 på SVT2 ikväll. Det är faktiskt så att jag får lite gåshud bara jag tänker på det.

Jag citerar SVT.

”Detta är historien om 80- och 90-talets blågula hjältar. Tillsammans vann de 162 ATP-titlar, 34 Grand Slam-titlar och sex Davis Cup-titlar åt Sverige. Det svenska tennislandslaget var helt enkelt osannolikt framgångsrikt. I kvällens program berättar Boris Becker, John McEnroe, Roger Federer, Mats Wilander, Mikael Pernfors, Stefan Edberg och många fler vad som skapade framgångarna och vad som hände sen.”

Det KAN helt enkelt inte bli annat än intressant. För den som gillar tennis, vill säga. Hur kom det sig då att vi nådde sådana framgångar? Var det en Borg-effekt som bidrog till ökat intresse och engagemang för den vita sporten? Det hoppas jag att vi får svar på eller spekulationer kring ikväll. Förebilder inom sport, musik, näringsliv eller vilket område det än må vara, är oerhört viktigt för de som ska ta över stafettpinnen. Kommer vi att se en Zlatan-effekt om 5-10 år? Jag tror det. För även om fotboll är en lagsport är det individualisterna vi kommer ihåg.

När det kommer till näringsliv är det svårare att hitta någon som förtjänar epitetet förebild. Även om girigheten lättare tar överhanden bland de som redan har mycket, är det trots allt en mänsklig egenskap som med lite diplomati även kan uttryckas som ”för att jag är värd det”. Jag tänker främst på pensionsaffären i ABB med Percy Barnevik i huvudrollen.

Svensk tennis var på g ett tag med talanger som Andreas Vinciguerra, Joachim ”Pimpim” Johansson och Robin Söderling. Men skador satte käppar i hjulet och frågan är om de någonsin kommer att nå toppen igen. Pimpim har den hårdaste serven, men efter att ha läkt axelskadan kanske han behöver komplettera sitt spel om inte skadan ska gå upp. Söderling dras med en handledsskada men även ett humör som både kan hjälpa och stjälpa honom.

Det har börjat snöa ute och jag tänker på alla de som sysslar med vintersport. De som ger sig ut i oväder och blåst, som trotsar is och storm, för att kämpa mot sig själva och klockan. För att, om så bara en gång, få stå där högst upp och ta emot folkets jubel.

Och här sitter jag i en skön soffa. Med gåshud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: